Hej svejs

Jag har den senaste tiden haft anledning att reflektera en del över bloggande och hur mycket av sig själv och sina tankar som egentligen är lämpligt att lägga ut på nätet. En blogg som, till en början, mest besöks av vänner kan snabbt spridas till en publik man kanske inte riktigt tänkt sig. Inga nyheter men lätt att glömma bort.
Själv har jag haft svårt att hitta balansen. Ska jag vara helt anonym? Hur är det där med att lägga ut bilder på barnen? Hur kan mina texter tolkas? En text som är uppenbart ironisk för någon som känner mig, kan ju te sig fullkomligt absurd för någon annan. Hur tydlig måste man vara? Och hur kul blir det att läsa, om man ständigt ser till att helgardera sig för att inte riskera att göra någon upprörd?
Att blogga i fullständig anonymitet skulle ju, å andra sidan, öppna upp för en helt annan frihet. Då skulle jag ju kunna skriva om det jag inte riktigt vågar i dag....
Så, nu sätter jag punkt här. Kanske, kanske dyker jag upp någon annanstans i en annan skepnad. Eller inte.

Det gäller att prioritera.

Jag prioriterar skumbad och ljudbok. Du?

Så här kan man också spendera en barnfri söndagskväll.

Nu skulle man kunna tro att vi inte vet att lyxa till livet lite när vi är barnlediga. Inget kunde vara mer fel. Innan jag gav mig i kast med det här glamorösa projektet var vi nämligen på IKEA och köpte nya matlådor. Så det så.

Filoran rockar

Hon är grymt musikalisk min unge. Jag har ingen aning om varifrån hon fått det, men jag hoppas att det är ett intresse som håller i sig.
För mig mördades musikintresset, med tvångslektioner i blockflöjt som vapen, redan i mellanstadiet. Ville man lära sig något instrument var man tvungen att börja med flöjt. När man är 10 har man lite svårt att se blockflöjtslektioner som en god framtidsinvestering. Men, jag antar att Sollentuna kommun efter det kunde spara in en hel del skattepengar genom nedskärningar av kommunal musikskola. Bitter? Vem då? Jag? Näääää...

samlat lite poäng

I dag samlade jag lite pluspoäng hos barnen genom att ställa till med lite lagom komplicerat kakbak.

bilden är naturligtvis stulen

inga fler

I dag har jag gjort slut på mina ord. Det var bara det.

Först till fritids vinner......vad?

Hur mycket av all stress man upplever har man skapat helt själv, undrar jag i dag?
Under eftermiddagens viktiga möte satt jag och sneglade på klockan och irriterade ihjäl mig över att vissa mötesdeltagare använde omotiverat många ord så snart dom skulle förklara något. Jag blev mer och mer stressad. Deon gav upp fullständigt och jag höll armbågarna tätt intill kroppen för att slippa svettringsskammen.
Äntligen tog evighetsmötet slut! Jag rusade iväg, insåg att jag glömt mobilen på jobbet, hann inte hämta, sprang till bilen, hamnade i ett köhelvete, gjorde en u-sväng, tog en omväg, gasade mellan fartkameror, äntligen framme, parkera bilen, småspringa (så där töntigt som bara kvinnor över 30 kan) till fritids. Pinsamt sen. Denna dag hade jag kommit bra nära jumboplatsen i tävlingen "den som hämtar barnen först vinner". Väl där möts jag av två barn som båda tittar på mig och besviket utbrister: "Neeeeeeeeeej! Varför kommer du redan?!" Fritidspedagogen ser min min och bjuder på en apelsinklyfta som tröst.
Ja, varför kom jag redan? Varför kunde jag inte slappna av i vetskapen att min barn har det mycket bra på fritids under eftermiddagen? Vem blir hjälpt av att jag stressar ihjäl mig till den grad att jag till och med luktar stress? Inte barnen. Inte jag.
Så, nu har jag fattat ett beslut. Vi utökar tiden på fritids med en halvtimma per dag. I stället tar jag en dag varannan vecka då jag försöker sluta riktigt tidigt så vi faktiskt hinner umgås lite. Som det är nu stressar jag ihjäl mig för att vinna en halvtimma här och där. En halvtimma som ändå förstörs av min stress. Jag är inte direkt en avslappnad och glad mamma efter en eftermiddag som i dag.

Nu ska jag bara försöka att inte hetsa upp mig över det faktum att det tagit mig pinsamt lång tid att inse något så simpelt.

Påt igen bara!

Känner mig sugen att blogga lite igen. Så, jag gör väl det då.
Inser att mitt senaste inlägg var i somras, när jag satt ute och drack sangria och hade det bra. I dag har det regnat på det där sättet som gör att man får vatten i näsan om man är ute mer än fem minuter.

Som vanligt är vi dåliga på att sköta våra föräldraplikter i tid. Panikhandling av vinterskor och jackor blev gjord i dag, men ännu inga varma vantar som fröken efterlyst i veckobrevet.

I går hade Filoran sin första tjej-middag. Det serverades tacos, glass, läsk och snacks. Fem fnittrande preteens bjöd mig inblick i en värld där det finns plats för både petshop och pojkvänner.
Själv stod jag för markservice med en halv karta alvedon i blodomloppet och snorpapper i fickorna. Det var det väl värt när jag såg hur nöjd Filoran var efteråt.

När jag läser igenom detta inlägg kan jag inte låta bli att fråga mig själv varför jag nödvändigtvis ska blåsa liv in en död blogg när jag skriver så hjärndödande trist. Vi får väl se om det bli någon bättring eller om jag blir tvungen att spärra mig själv från blogger för alltid...

Instant Sangria

Den är så god att jag inte hann fota den innan den tog slut.

Gör så här:

Ta ett vinglas, gärna modell balja.

lägg i två, tre skivor citron och lika många skivor apelsin

släng ner ett gäng isbitar

häll på ett hyfsat rödvin och lika mycket fruktsoda

KLART!

På äventyr i Uppsala

Semesterfirandet fortsätter.

"Jag är för vacker för att bli träffad!"

Deklarerade Filuren 10 sekunden innan den stenhårda bollen träffade hans näsa.

Så här firar vi semester

Killarna på grönbete.

Det tog några minuter innan dom upptäckte hur man slet sig ur selarna och drog till skogs.

Bad med och utan puffar

En ståtlig solros

Här kommer det zuccini i min lilla låda

och klematis. Jag är lite nöjd över att jag detta år lyckats med att få en hel del att växa i den lilla täppan.

Den här pajen orsakade nära nog världskrig då det visade sig att Filuren inte gillar bananpaj och att jag, genom att tillverka denna styggelse till bakverk, kvalificerat mig som den värsta mamman som någonsin existerat. Vi andra tyckte att den var god.

Pajintermezzot glömdes dock snabbt bort när männen i mitt liv försjönk in i Marios underbara värld

Trist när pappa lägger beslag på ens bästa leksak hela tiden.

Back in the hood.

Gjorde ett gästspel i våra gamla kvarter. Jag har tidigare sagt att jag inte saknar något från Sollentuna. I dag upptäckte jag att det gör jag visst. JAG SAKNAR ICA MAXI! Annars är allt bra.

gaaaaaaaaah! Ge mig! Cravings! Vill ha!

Min laptop låter som ett reaplan, har ett batteri som dör innan jag knappt dragit ur sladden och en hel del onämnbart guck under tangentbordet. Den blir så varm att den omöjligt går att ha i knät, och borde därför inte ens få kalla sig en laptop längre. Jag försöker att bromsa, hejda och tala mig själv till rätta. Ändå.... Jag är beredd att gå mycket långt för denna skönhet. Jag kan skuldsätta mig och sälja min svarta själ till självaste el-giganten om jag bara finge lägga tassarna på den här pärlan.

Jag är säker på att vi skulle bli mycket lyckliga tillsammans.

Semester!

Svin Littorin

Sällar mig till skaran som känner behov av att kommentera Svin-Littorin.

Det är svårt att inte uppröras efter att ha sett Littorin sitta med gråten i halsen och beskylla media och dess hetsjakt för sitt val att avgå. Att sitta och snyfta om att han inte är någon stålman och att barnen alltid, alltid går först. Att framställa sig själv som ett offer. Att tala om att det snart inte går att kombinera politiken med att vara en riktigt människa.
Jag undrar om han reflekterat över att kvinnorna han köper (jag utgår självklart i från att det finns fler) är någons barn? Kanske även någons förälder?
Littorin gråter inte för sina barn, han gråter för sig själv. Han värnar inte sin familj, han värnar sig själv och sina behov. Precis som män i hans position alltid satt sig själv och sina behov i främsta rummet.

Ordnung!

Nu är postitblocken lagda i ordning, german style. Jag är redo för semester.

Monstermamma vs moderslös?

Jag känner mig sliten som aldrig förr. Denna vår har varit tuff, minst sagt. Nu ser jag med tillförsikt fram emot fem lediga veckor i familjens sköte. Jag försöker affirmera mig till att bli den lugna, tålmodiga och blida semestermamman jag så gärna skulle vilja vara. Men, om jag känner mig själv rätt så står jag i hallen på måndag morgon kvart i nio och skriker mig hes om att vi har bråttom till simskolan och att den som inte skyndar sig att hitta badkläder och simglasögon kommer att drabbas av någon fånig bestraffning min överkokta hjärna kläckt fram och som jag i alla händelser inte kommer driva igenom.
Jag önskar ganska ofta att jag hade en sådan där minnesförstörarmackapär som Will Smith har i filmen Men In Black. Då skulle jag radera monstermamman ur mina stackars barns minnen och bara lämna kvar resten. Problemet med den lösningen skulle å andra sidan bli att mina barn, med största sannolikhet, skulle växa upp i tron att de aldrig haft någon mamma.

Abstinent

Jaha, vad ska jag göra nu då? Ingen match i kväll heller.
Jag börjar bli orolig för hur jag ska klara mig när VM är över.

Det tar sig

När jag kom hem från jobbet i dag hälsades jag välkommen av denna skönhet.

Fredag! TGIF! Fredagsmyyyyyyyyyys!

Jag hade tänkt skriva ett "guuuuuud vad skönt att det är fredag och att jag bara har en vecka kvar till semestern"-inlägg. Men vem vill läsa det?
Jag har i alla fall somrat till bloggen lite.

Krii: jag utmanar dig och din härliga, men lite sömniga, blogg! Ett inlägg om dagen hela nästa vecka. Är du med?

I mänsklighetens tjänst

Läste en rolig artikel, som jag inte hittar länken till, om hur ångestskapande alla dessa "titta-in-i-mitt-lilla-mysiga-perfekta-liv-där-jag-gör-vardagen-vacker-genom-att-sätta-ekologiska-blommor-från-min-trädgård-i-en-110årig-glasburk-som-jag-ärvt-efter-min-farmor-som-jag-hade-en-nära-och-kär-relation-till"- bloggar kan vara.
Därför tänker jag verka för jämnvikt genom att ge lite bilder från min egen vardag. Dom är romantiserade endast genom den lite suddiga, färgade hipstamaticlinsen på min älskade iphone. Detta är något av det som mötte mig när jag klev in i mitt kök strax före halv sex i dag, tillsammans med trötta och hungriga barn:

På bilden syns inte alla smulorna som legat och mognat i solen sedan frukost. Lägg däremot gärna märke till hur vi fullbordar bilden av kaos genom att lämna luckorna till köksskåpen öppna.

Snart byter jag vy

Bara sex arbetsdagar kvar...

Sommarfin telefon

Det är lite som att ha en tamagotchi.

Om Israel

I dag gled lunchkonversationen med kollegorna in på Israel och den senaste tidens fruktansvärda händelser. Jag blev förvånad att hos vissa finna inställningen att det förflutna till viss del rättfärdigar det som händer i Palestina i dag. Det sades inte rakt ut, men var ändå tydligt. Jag blev så ställd att jag inte fann något klokt att säga. Tur att det finns andra som säger det så bra.

Metoden som religion?

Nyss hemkommer efter en heldag om MI (motiverande intervju) kan jag inte låta bli att reflektera över detta med metoder. Metoder kan ju, i viss mån, jämföras med religioner. Man köper ett färdigt paket med guider och riktlinjer att hålla sig till vid varje givet tillfälle.
Det finns något så oerhört tilltalande över tanken att varje fråga har ett svar. Det är en trygghet och en säkerhet. Om det ändå skulle gå åt helvete så är det ju inte heller enbart mitt fel. Det är ju inte jag som uppfunnit METODEN. När vi om 15 år skrattar åt våra MI-sessioner så är det ju inte oss själva, utan METODEN, vi skrattar år. "Tänk vad tokig man var på den tiden".

Fråga: "vad ska jag göra när jag ställs inför detta problemet?"
Svar: "Du ska göra så här: ....."
Fråga: "men kan jag inte göra så här istället?"
Svar: "Det kan du, MEN om du vill vara trogen METODEN så ska du göra så här...."
Skönt, eller hur?

Jag tror jag har hittat en ny hjälte

word

Radhus is da shit.

Aldrig trodde jag att jag skulle hamna i en radhuslänga i ytter-ytterförort (vad annars kan man kalla en kommun där var tredje innevånare är en häst?). Aldrig trodde jag att jag skulle sticka huvudet över staketet och bjuda in grannen, som påtar i sin perfekta trädgård, på kaffe och bananpaj. Aldrig trodde jag att jag skulle njuta av att min lilla trädgård invaderas av främmande ungar som har upptäckt att vår studsmatta har bäst studs i området.
Ändå är det just så det har blivit. Och jag trivs som fan. Jag vill bo i ett område där alla vet vad mina barn heter, när dom ska gå och lägga sig och huruvida dom har någon allergi. Jag njuter av varje boll som kommer farande över grannens patetiska häck och krossar mina plantbebisar, varje snedskjuten badmintonboll och varje misslyckat frisbeekast som hamnar på min tomt.
I måndags när jag kom hem från jobbet möttes jag av gårdens alla ungar i alla åldrar som sprang runt och lekte tjuv och polis/burken (det berodde på vem man frågade). Känslan när jag såg Filuren och Filoran springa sig svettiga och leka sig smutsiga på just det sätt barn ska få göra, var oslagbar. Då visste jag att vi gjorde rätt som lämnade lägenheten för radhuslängan. Radhus is da shit.

Längtar hem

Sitter på kontoret och längtar hem. Vill hinna sitt en liten, liten stund i solen och njuta innan den försvinner bakom jättetallen på baksidan.
Det är inte så dumt att längta hem, när jag tänker efter.

Kategori: äckel i hallen

Hittade en bajskorv under hallbyrån i dag. Hoppas att det var från någon av katterna...

Tulpan i radhusträdgården

Ett arv från tidigare ägare är tulpanerna som dyker upp på
oväntade ställen.

Typiskt

Precis vad jag inte behöver.

Upp till bevis!

I åratal har jag tjatat och längtat efter att få flytta till hus eller radhus. Ner på marken med en egen liten täppa. Förra året fick jag äntligen som jag ville. I juni flyttade vi in i radhuslängan. Förra sommaren begränsades mitt trädgårdsarbete till att försöka ta död på alla misskötta ölandstokar som vanprydde vår lilla tomt. Vi tog ju även itu med häcken från helvetet. Sammanfattningsvis kan man väl säga att trädgårdsarbetet gick mest i utrotandets tecken. Denna sommar är det ju då meningen att jag ska få saker att faktiskt överleva.
I skrivande stund har jag vardagsrummet fullt av små krukor där jag sått små frön som ska växa upp till vackra, färgsprakande blommor. Att fylla krukor med jord gick bra. Att peta ner små frön gick också bra. Jag har, märkligt nog, även lyckats vattna alla dessa krukor tillräckligt ofta för att de små fröna kunde börja gro. Nu känner jag att jag närmar mig det kritiska momentet i detta äventyr. Nu är det nämligen dags att plantera ut dessa klena på bebis-plantor för att, lik en förälder som släpper ut sina barn själva för första gången, låta dem få möjlighet att växa sig starka och klara sig på egen hand. Jag är nervös.
När är bästa tidpunkten för detta?
Timing is everything, känner jag.
Om jag sätter ut bebisarna för tidigt kommer dom att chockas svårt i den kalla verklighet vi kallar radhusträdgård. Om jag istället väntar för länge kommer de små plastkrukorna från plantagen att bli för små och trånga och dom stackars plantorna kommer att dö kvävningsdöden.
Det hänger alltså på mig att hitta den rätta tidpunkten, om de stackarna ska ha en chans att överleva.
Pressen, pressen...

Man ser hur de redan nu lutar sig mot ljuset och längtar ut. Men vad vet dom egentligen om vad som väntar där ute?

Redo för verkligheten?

Kan man dricka vin ur kartong kan man väl odla solrosor i en påse?

så, vad hittar vi väl här?

En försummad liten smula av cyberrymden. Jag tror jag skulle behöva komma igång och skriva lite. Vara lite mer kreativ.
Just nu är livet jobb, barn, jobb, barn, jobb, barn, lite fåfänga försök till trädgårdsarbete, lite facebook och inte mycket mer.

I dag har varit kontrasternas dag på jobbet. Jag önskar jag kunde skriva mer om det jag möter om dagarna och vad det gör med mig och mina kollegor. Det skulle kunna bli en riktigt spännande blogg.
Jag har privilegiet att dagligen tvingas reflektera över etik, moral, grymhet, hopp, frihet och ansvar. Ibland är det tungt, men skratten kommer alltid emellanåt och lättar upp. Tacksamheten över att få arbeta i en grupp där det är tillåtet att skratta är större i dag än andra dagar. Jag har blivit påmind om att alla inte har det lika bra som jag.

Jag rensade mobilkameran häromdagen. Här kommer en samlig slumpmässigt utvalda bilder ur mitt lilla liv:

Filuren bakar rulltårta

Filuran spelar sin första konsert

Jag längtar efter årets första rabarber

O, vad det låter bra!

Filoran tränar Cello. Det är den gamla Fem-myror-är-fler-än-fyra-elefanter-dängan: "O,o, o, o, o vad det låter bra, det är O:et i order som göret".
Katterna flyr i panik, som om man sprutat senap i baken på dem.
Jag konstaterar att någon av oss två är betydligt mindre musikalisk än jag trodde. Jag hoppas att det är jag.

Nog nu!

Jag vet att det är pensionärsaktigt att gnälla om vädret. Jag vet att vi ska vara glada att vi har vintrar kvar. Jag vet att detta är något av den tristaste typen av blogginlägg. Men, om jag inte får avreagera mig på min egen blogg...?
Så här kommer det, en gång för alla:
JAG ÄR SÅ INIHELVETE TRÖTT PÅ DEN HÄR FÖRBANNADE VINTERN OCH KYLAN!
Så, nu känns det bättre. Lite som att sparka sig trött. Testa, vettja.

En annorlunda arbetsdag i dag

I dag har jag agerat privatchaufför åt en kollega som fått en allergisk reaktion av penicilin. Först närakuten på Löwet och sedan medicinakuten på Danderyd. Jag har nästan inte jobbat alls. Varför är jag då så in in bängen trött?
Snart kommer Filoran med kompis från extrainsatt Cellolektion. Jag tänkte bjuda på laxburgare. Det blir en premiärrätt för mig så här en vanlig tisdag. Bäst att hacka löken innan dom kommer, så att dom inte märker att den finns där. Ett gammal djungelordspråk: "Lök som inte syns smakar inte."

En lista

Var inne hos fina Pirayan och stal en lista:


Piercingar ?
Nej, tack.

Ärr ?
Sju hål i magen efter magopen. Det ser ut som om jag varit olyckligt inblandad i en skottlossning. Ett bikiniärr efter en annan operation.

Längd ?
164 och en halv.

Vikt ?
27 kg mindre än för ett år sedan.

Skostl ?
39-40

Hårfärg?
Just nu brunt.

Fräknar ?
Inga alls. Det skulle varit fint med några på näsan.

Dricker du ?
Inte just nu.

Vilket schampoo använder du ?
Varierar

Vilken parfym använder du mest ?
Använder ytterst sällan parfym.

Vad är du rädd för ?
Kontrollförlust

Gillar du att tvätta ?
Det är en av hushållssysslorna jag gärna skulle betala någon annan att utföra.

Gillar du bergodalbanor ?
Om jag slipper åka med så är dom helt ok.

Senaste.....

Film du hyrde ?
Minns inte

Film du såg på bio ?
Ice Age 3

Låten du hörde ?
Någon låt från Pinks senaste

Senaste låten du laffade ner?
Jag har aldrig laddat ner någon låt. Spoifyar gör jag dock. Senast: U2s version av Helter Skelter.

Senaste personen du ringde ?
Pappa

TV-program du såg ?
Let´s Dance


Favorit....



Låt ?
I want you, med Elvis Costello

Saker att göra ?
Prata

Sport ?
Fotboll (på TV)

Dryck ?
Ginger Ale

Kläder ?
Just nu en rea-klänning och tights.

Film ?`
Oj, jag kan inte välja.

Bil ?
Jag gillar min gamla Volvo.



Har du någonsin .....



Ljugit för någon ?
O, ja. Jag gör det skrämmande bra dessutom.


Varit i slagsmål?
Jag blev nedsparkad av en klasskompis dagen före studenten. Hon tyckte att jag var dryg som inte ville festa med henne....

Arresterats ?
Nej

Träffat någon från internet IRL ?
Ja

Personer från grundskolan du fortfarande har kontakt med ?
Nu ska vi se...
Bästa M, Psyco killer Man, och ett lite trevlig gäng på fejjan.


Senaste boken...


Du läste ?
Jag håller på att traggla mig igenom Läckbergs senaste. Det går trögt.

Person du fick e-mail från ?
Underbara Jenny som jag är så pinsamt dålig på att hålla kontakten med.

Person du fick brev ifrån ?
SBAB

Person du fick sms från ?
HM

gången hela familjen åt middag ihop ?
I går

Saken du köpte ?
Fyra kassar mat på Willys

saken du gjorde i dag ?
Firade kusinens 9 årsdag med tårta, paket och sång.

svordomen ?
fan

När stiger du upp på morgonen ?
Kl 06.00 på vardagar. Helger så sent som möjligt.

Vad har du på dig ?
Svarta byxor och en brun top

Vad ska du göra i kväll?
Umgås med familjen och ett extra barn som ska sova över.

Vad är du allergisk mot ?
Självutplånande offer som vägrar ta ansvar för sin egen livssituation.

Använder du hårspray ?
Jag köpte något märkligt när jag klippte mig sist. Kanske faller det under kategorin hårspray.

Kan du stå på händer ?
Nej, men jag kan böja mig fram och ställa mig på mina händer. Överrörlig.

Håkan Hellström elle The Ark ?
Nej tack.

Salt eller socker ?
Beror på.

Gillar du ketchup ?
Hell yes!

Är du glad nu ?
Bortsett från att jag ångrar att jag gav mig på denna f-bannade lista är jag ganska glad.

Är du glad nu ?
Fråga en gång till så blir jag arg..

Vad dansar du till ?
Pistolhot

Stockholm är ?
En stad som jag bor några mil utanför och gärna besöker.

Göteborg är ?
En stad jag aldrig besökt, men gärna skulle vilja.

Kan du sjunga ?
Ja, om andan faller på, akustiken är rätt och ingen lyssnar.

Makaroner eller spaghetti ?
Spaghetti

Land du vill besöka ?
USA

Ur tonårsmun

17-åriga kusinen till mig:
- kommer du ihåg mina ögonbryn för två år sedan?
Jag:
- hrm... nej..?
17 -åriga ego-monstret:
- Mäh, allvarligt?  ALLA kommer ihåg mina ögonbryn!!
Jag:
- Förlåt...?

Torsdagsdravel

Sitter med datorn i knät i soffan. Jag har jobbat, hämtat barn, lagt in en tvätt, sorterat 60 liter smutstvätt, fläkt upp en kyckling (på ett sätt som oroande nog gav mig oanständiga associationer) och masserat den samma med smör och kryddor, tömt diskmaskinen, fyllt diskmaskinen, matat katterna och öppnat posten.
Nu står porr-kycklingen i ugnen och doftar frestelser. Snart ska jag skala potatis och fixa sallad.
Det är ett upphetsande liv man lever, sanna mina ord.

Killarna och katterna

aj aj aj

I går fick jag ont i magen, eller var det ryggen? Sedan dom rotade runt och drog om tarmarna är jag inte längre säker på vad som är vad. Jag hade så ont i går att jag till slut letade fram mina citodon jag fick efter operationen och gick till sängs. Somnade 7 med kläder på. Vaknade halv 12, klädde av mig och somnade om. I dag har jag lika ont. Jag hoppas att jag kan få en akuttid hos läkaren.
Misstänker att det kan vara en UVI som vandrat upp i njurarna som ställer till det.
Jag har inte ett dugg tid att vara sjuk i dag. Skulle upp i utskott med ett ärende och sedan ha ett gäng viktiga besök. Ja, ja det är bara att gilla läget.
Tur att kollegan K är tillbaks från ledighet och kan hjälpa mig att styra upp.

På glid

Jaha, så har man klarat av sin första dikeskörning.
Det hela var mycket odramatiskt. Ett möte på en smal landsväg, håll till höger, och så satt jag där. Gentlemannen jag skulle bereda plats för stannade genast för att hjälpa till. Efter några minuter kom ytterligare en vänlig man från andra hållet och mitt i alltihop en promenerande ung herre, i gymnastikskor, som så ut att ha rymt från något ensligt behandlingshem.
Dom var mycket hjälpsamma och entusiastiska, alla tre. Dom ropade instruktioner till mig: "fullt rattutslag till vänster!" "Backa!" "Vrid ratten åt höger!" Det blev bara lite pinsamt när dom utbytte menande blickar efter att jag svarat nekande på samtliga frågor som handlade om huruvida jag hade några praktiska ting, typ bogserlina eller spade i bilen.
Men där och då, i ett dike på Vallentunas landsbygd, tog jag gärna på mig rollen som den klantiga kvinnan som bevisligen bara kan köra marginellt bättre än en höna (och detta endast därför att mina ben når pedalerna om jag skjuter fram sätet tillräckligt). Männen tog rollerna som räddare i nöden, väl utrustade med lika delar hjärnor och muskler. Dom funderade, överlade, knuffade, puffade och ropade tydliga, lättfattliga, instruktioner till hönan i bilen (jag misstänker att dom alla tre var närmare bekant med hönor och deras bristande förmågor sedan tidigare). Jag vred ratten åt ena hållet, jag vred åt andra hållet, jag kom till slut på att det går bättre om jag lägger i en växel innan jag gasar och jag kom upp på den lilla lilla hala vägen igen.

Ett lagom långt äventyr, en lagom kall vinterdag i ett underbart vinterlandskap.

Söndagssöndag igen!

Under året tycker jag att veckorna mest består av måndagar och fredagar. Allt där emellan är som ett töcken. Nu, under helgerna, känner jag att det är söndagarna som utmärker sig. Söndagarna som ställer krav på förberedelser inför den vardag som obönhörligen kommer, samtidigt som det ska reflekteras över den lediga tid som varit. Har vi spenderat den väl? Har barnen fått tillräckligt med det som barn ska få när dom har jullov? Har vi vuxna fått tillräckligt av det vuxna behöver för att orka ännu ett år av jobb, matlagning, städning, uppfostran, renovering och IKEA-trippar?
Efter jul- och nyårshelgerna, detta år, känner jag mig mycket nöjd. Vi har hållit två större gästabud i radhuset och det har varit härligt. Jag tivngade mig själv att inte blir stressad och få prestationsångest över matlagning, inredning och städning. Folket fick ta det som det var, och det gick ju riktigt bra.
Barnen fick lång-ledigt med hjälp av mormor och morfar som bjöd hem till nya bäddsoffan. Det märks att det varit skönt för kidsen att ha en längre ledighet. Dom har fått en välbehövlig paus från stress och bråk om bortappade vantar/hjälmar/byxor/mössor. I morgon är det fritids igen. På med termobrallerna och håll i vanten för guds skull!
Vi börjar jobba. Men det få vara ok. Det är ändå en mjukvecka med röd dag mitt i. Som en reklampaus mitt i filmen.