jag vill inte jag vill inte jag vill inte

Känner mest för att lägga mig på golvet och skrika. Jag.vill.inte.börja.jobba.
Är det nu som uppenbarelsen om hur mitt liv behöver förändras för att bli så där reklamfilmsperfekt ska komma? Eller är det så är livet är? Vardagen kommer och det finns ingenstans att komma undan. Dum dum dum dum......

Ett par lådor, en musseltavla, en kudde och en pajform

Dagens skörd från IKEA. Madrassen min kompis skulle köpa till sin son, anledningen varför vi åkte, var naturligtvis slut i lagret.
Nu: ett gäng avsnitt av någon lagom rolig serie.

en liten paus

En liten paus i familjelivet hägrar. Jag och en kompis åker till IKEA utan barn. Syndigt lyxigt...

Dygnet skevar

Här har vi vänt på dygnet totalt. Jag tycker att det är skönt, samtidigt som det är ångestframkallande. Nu sätter vi klockan på nio och snozzzzzar till tio. Kanske köpa väckarklocka med låtsassol för presentkorten på OnOff? Eller en i-pod, eller en.... Visst ja, det var ju inte jag som fick presentkorten i julklapp.
Madicken var populär. Särskilt spännande var det att få gå med storkusinerna. Storkusinerna är tonårsbrudar och tuffa som få. Nästa gång ville J gå på rockkonsert. Det är bra. Hörselkåpor på bara.
Vi gamlingar fördrev, som planerat, tiden på Vetekatten. Det var länge sedan jag var där. Ett kärt återseende. Mitt sällskap blev imponerade över hur snabbt jag kunde fixa ett bord i en fullsatt lokal. "Radiostyrd" fick jag höra. Det gäller att inte tveka när någon Märta sväljer sista klunken och börja samla ihop kassarna.

Lovet fortsätter

Det är så skönt med en riktigt lång ledighet som bara fortsätter och fortsätter.
I dag har vi varit på bio och sett Madagaskar 2 med kompisar och kusin. Där finns en raggningsscen med flodhästar som är helt underbar!
I morgon: Madicken på Vasateatern. Våra barn fick biljetter av sina tuffa tonårskusiner som ska gå med dom. Det blir superkul. Under tiden tänkte vi vuxna fylla på fettdepåerna på Vetekatten. Där har jag inte varit på flera år.
Först nu förstår jag hur pressad jag kände mig när barnen var mindre. Då var långledighet en plåga. Nu,däremot, njuter jag verkligen av att att vara ledig tillsammans. Jag är förundrad och tacksam. Mina hjärtan. Som att ha två hjärtan utanför kroppen.