Söndagarnas söndag

I dag har vi haft en livet-före-barn-slappar-dag. Kollat på tv och film hela dagen. Ätit framför tvn (oh ljuva lyx) och betett oss som två ansvarslösa ungdomar. Det har varit underbart!
I morgon börjar jag jobba och jag misstänker att jag kommer ha alldeles för mycket att göra. Barnen är hos mormor och morfar några dagar. Dom ringde just och frågade vad vi gjort i dag. Eftersom jag inte ville berätta sanningen, vände jag snabbt samtalet och frågade istället vad dom hade gjort. Dom hade åkt stjärtlapp och tittat på film och läst och ätit både lunch och middag (det lyckas vi inte alltid med här i radhuset när vi har långledigt) och skulle nu äta upp sitt godis. Dom var med andra ord hemskt nöjda med sin lilla semester.

Jag har ringt runt och försökt planera nyårsmaten, men vi verkar ha svårt att bestämma oss. Hummer, oxfilé, meze? Själv är jag för plockmat. Jag får ju inte plats med så mycket och gillar bäst när jag får plocka lite av det jag helst vill ha. En utav fördelarna med att vara opererad: jag behöver inte äta det jag inte vill ha. Jag har den perfekta ursäkten att bara ta det gottaste. Hur som helst så kommer det att bli en trevlig nyårsafton och mätta blir vi garanterat.

Annandagen, eller en annan dag?

I går var det kollektiv jul-koma i radhuset. Barnen sprang runt i pyjamas och nya morgonrockar hela dagen. I stället för mat åts det kakor och godis. Jag åkte och handlade i mysbyxor med gårdagens smink på kinderna, á la Alice Cooper. Julklappstester gjordes med en ständig bakgrundsmatta av familjefilmer producerade i det stora landet i väster. Det kändes mycket symboliskt att under tiden allt detta pågick i radhuset, smälte vårt vackra julvinterland bort. Kvar finns nu, den mer traditionella, sörjan.

I dag är det dock en annan dag och vi går in i julfirandets andra akt. Vi ska till B:s föräldrar för att äta mer julmat och öppna fler klappar. Efter festligheterna lämnar vi barnen hos mina föräldrar. Där stannar dom till på tisdag. Det kommer bli tyst och tomt och ganska skönt..

Under tiden jobbar vi och samlar vi krafter till nyårsfirandet, som även det går av stapeln här i radhuset. Vi blir tre familjer och alla ska sova över. Antingen måste vi vara beredda att ge gästerna så pass mycket att dricka att dom inte bryr sig om dom sover på golvet, eller så får vi investera i den där bäddsoffan vi inte tyckt oss haft råd med. Det blir troligen billigare att köpa sprit än soffa. Det är trots allt trötta föräldrar vi har att göra med, så det lär inte krävas några större mängder alkohol för att få våra lutande golv att se inbjudande ut.

Jag ser fram emot nyår. Om vi har tur så tar vår vän, den framgångsrika mäklaren, med sig lite äkta champange hon fått av kunder men inte har vett att uppskatta.

Det ser ut att kunna bli ett riktigt trevligt nyårsfirande som en passande start till, vad jag tror och hoppas, kommer bli ett bra 2010.

Dags att skotta?

Dags för kalas!

Ingen jul i år?

Jag har bott i detta land i 38 år. Varför kan jag inte vänja mig? Jag blir lika skakad varje gång kylan kommer. Vad hade jag väntat mig? Visserligen har vi förstört miljön så att det bli något varmare för varje år som går, men jag har svårt att tro att Sverige kommer få medelhavsklimat någon gång under min livstid.
"Oj! Det är kallt! Var är alla fleecetröjor, mössor, vantar, halsdukar?
Mäh, det är ju frost på bilrutorna! Det hade jag inte räknat med när jag lugnt satt och drack mitt morgonkaffe. Nu kommer det inte finnas en enda parkeringsplats kvar i hela j-a Väsby när jag kommer fram."
Man kan undra hur många år det tar innan jag lär mig?

Jag är en dålig mor. Jag vet att det är något man bara säger för att andra ska säga att "så farligt är det väl inte". Men jag ÄR en dålig mor. I går var det den första december och jag hade inte haft en tanke på att införskaffa någon julkalender. Efter förra årets paket-kalender-fiasko hade jag bestämt mig för en chokladkalender per barn. Choklad är alltid kul och bitarna är lika stora och det borde rimligtvis inte finnas något att bråka om om man har varsin chokladkalender. Tv-kalender kommer jag aldrig mer att köpa. När jag var liten var det något spännande att få öppna en lucka i en bit kartong för att hitta en bild. Mina barn har nintendo, playstation och dator. Dom hajjar inte riktigt grejjen med att öppna en lucka för att (oj oj oj vad spännande) se vad någon bestämt sig för att rita där. Men dom hajjar grejjen med choklad. Det har dom verkligen greppat. Gissa hur mycket jag fick skämmas i går när jag glömt införskaffa kalendrar? För att göra saken något värre har jag haft bort adventsljusstaken (den man har levande ljus i) i flytten. Filoran konstaterade dystert att det nog inte skulle bli någon jul över huvudtaget. Jag hade berövat henne tron på julen.
Det måste väl ändå vara själva definitionen på en dålig mor?
För att gottgöra allt hemskt jag utsatt mina barn för, jagade jag bort min trötthetshuvudvärk i bilen (som jag återigen fick skrapa) och meddelade glatt när jag kom fram till skolan att nu skulle vi minsann till centrum och köpa kalendrar! Vi åkte till ICA. Där var dom slut. Vi gick in på coop. Där var dom slut. När dom inte heller fanns på Pressbyrån började även jag tvivla på att det skulle bli någon jul detta år. Till slut hittade vi en liten godis-tobak-tidnings-klock-prydnads-affär som hade chokladkalendrar för 10 kr styck. Jag ville nästan krama den stackars mannen bakom disken. Jag gissar att han aldrig tidigare sett en medelålders kvinna bli så i gasen av chokladkalendrar. Det såg nästan ut som att han ville tala om för mig att chokladen i kalendrarna faktiskt inte var så himla god, egentligen.
När vi kom hem hittade jag även en annan adventsljusstake. Den är superful men jag har pressat ned fyra ljus i den och i kväll ska vi elda det första. Julen kommer även i år. Den blir bara några dagar försenad...

Årets julklapp?

Anna Anka hyr en dvärg till jul. Hon påstår att det är för barnen, men jag undrar jag... Det verkar troligare att det är en julklapp till maken, för att få honom att känna sig  lite mindre kort?
Undrar vem jag skulle hyra till mig själv i julklapp för att få mig själv att må lite bättre?

Förstaadventsfunderingar

I dag är en sådan där dag då jag konstaterar att mycket hinner hända under ett år. För ett år sedan mådde jag skit. Jag var fetare än någonsin och deprimerad, utan att ens förstå det. Vi bodde i en lägenhet 5 våningar över marken och trodde att vi skulle bli kvar där.
I dag har jag tappat 19 kg sedan dess. Jag mår bra och vi bor på marken i vårt alldeles egna (eller bankens om man ska vara petig men det tycker jag bara är trist) 70-tals palats.

Jag mår så bra efter operationen. Jag kan äta nästan vad jag vill och jag känner en frihet i förhållande till maten som jag aldrig känt i vuxen ålder. Jag har kontroll utan att kämpa. Jag avskyr mig själv lite mindre för varje vecka som går. Sedan operationsdagen har jag nu gått ner 13.3 kg.

Jag tog tidigt beslutet att vara öppen med min operation. Jag har så länge skämts så mycket för mig själv och min kropp att jag kände att det var viktig för mig att våga vara ärlig och prata om det jag går igenom. Det har jag inte ångrat. Jag har fått uteslutande positiva reaktioner och värme och stöd från personer jag inte alls förväntat mig det av. Jag har även fått ta del av människors berättelser om sin egen, eller någon närståendes, viktkamp. Många har någon som dom önskar vågade ta steget till operation och jag får många frågor om hur det fungerar och hur det känns.

Jag ha även återfått kontakten med en underbart bitchig piraya (ja, jag menar dig!) jag hade så roligt med på komvux för många år sedan.

Nu ska jag sluta dravla här och se till att få upp stjärnorna och stakarna innan familjen kommer hem!

Test

Varför kan jag inte få bild och text i samma inlägg från telefonen?

Skickat från min iPhone

Fredagsmys

Är jag redo?

Det är ju nu det börjar, egentligen. Livet som opad. Det är nu jag ska klara min vardag och mitt matintag i skarp läge. Jag är orolig att orken ska tryta. Att jag inte har någon uthållighet längre. Det är väl något jag får låta ta lite tid, antar jag.
I morgon är det hard-core på jobbet. Ett LVM. Jag har bara gjort det en gång tidigare men jag får hjälp av en superkompetent kollega, så det kommer att gå bra. Men det kommer att bli intensivt. Det är mycket som ska skrivas och det är viktigt att det blir rätt. Men, det är samtidigt kul och utmanade. Jag hoppas att jag orkar, bara.
Dags att börja träna, tror jag. Jag behöver jobba upp lite kondis efter min månad av konvalecens.

Verkligheten kommer krypande

På torsdag börjar jag jobba igen. Jag var sjukskriven veckan ut, men det är lite krisigt på jobbet och jag känner mig pigg nog att gå tillbaks ett par dagar tidigare. Dessutom kan det vara en bra mjukstart med två-dagarsvecka.
Jag äter nu mer eller mindre normalt. Att purea maten har jag i princip hoppat över och det går bra. Jag är dock väldigt noga med att tugga ordentligt. Den första finn-chrispen smakade himelskt.
Det känns bra att veta att jag klarar att äta nu när jag ska tillbaks till jobbet. Det blir till att ladda med rejält med mat att ta med.
Nu är jag lite bekymrad över att inte ha fått någon vaccination. Jag väntade, därför att jag tänkte att det var dumt att vaccinera mig när jag var nyopad, och nu verkar det inte finnas en enda lite dos kvar åt mig. Jag funderar på att ringa vårdcentralen och kolla om dom kan spara en dos till mig eftersom jag tillhör en riskgrupp.
I morse släpade jag mig upp tillsammans med övriga familjen. Ett försök att återfå normal dygnsrytm. Jag märker dock att jag har ett mycker större sömnbehov än normalt. Jag antar att det är kroppen som behöver vila för att kunna läka ordentligt.
10,6 kg har jag nu gått ned. Det är helt fantastiskt skönt! Jag rör mig lättare och jeansen som jag tidigare knappt kunde knäppa är nu sköna i midjan som mysbyxor. Trist att jag ärvt min mammas platt-rumpa. Allt glider neeeeeer.
Jag har även märkt att jag inte längre behöver kränga av mig bilen när jag ska kliva ur. Härligt!

En nytvättad mp3.

Jag känner en kille som bittert kommer ångra att han inte kollade igenom fickorna på byxorna innan han slängde dom i tvätten. Samma kille kommer även se till att hans ömma moder ångrar att ínte HON gick igenom hans fickor innan hon slängde byxorna i tvättmaskinen.

Bättre och bättre....

Jag märker en enorm skillnad nu när jag gått över till mer fast föda.
I morse prövade jag att äta äggröra. Det gick bra och var underbart gott!
Jag har mycket mer energi nu och jag känner livsandarna återvända.
Nu går jag in i sista sjukskrivningsveckan och det är verkligen skönt att återfå lite energi.

Halleluja!

Jag har just intagit en underbar måltid bestående av gaffelmosad ugnsbakad lax och potatismos. Jag stod inte ut med sopporna längre och bestämde mig för att börja pröva purekosten redan nu. Jag har hittills prövat: havregrynsgröt (där jag smulat grynen med fingrarna), barnmatsburk (det var så äckligt att jag rodnade av skam över att jag inte gjorde egen barnmat till barnen när det begav sig), mosad banan och så lax med mos. Det är underbart att få äta något som i alla fall påminner om riktig mat!
Jag är väldigt försiktig, men hittills har det gått bra.
Batteriet i vågen är slut, men jag har nog gått ner 10 kg nu. Byxorna hasar ner och jag inser att nya underkläder är ett måste. Häromdagen gled mormorstrosorna ner och la sig i en mycket obekväm hög i skrevet när jag gick på ICA. Inte liksom läge att börja gräva i jeansen i kön till kassan. Det skulle nog anses som ofint, till och med här i Vallentuna.
I dag är B och fiskar. För en gång skull låtsades jag tillräckligt intresserad för att fråga var någonstans. Tyvärr har jag glömt svaret. Han har i alla fall lovat att komma hem i kväll, och det räcker för mig.
Jag och barnen ska åka till Sollentuna och hämta Filorans bästis som ska sova över. Jag misstänker att kvällen kommer gå i fnittrandets tecken.

Living on the edge

Jag har nu slutat sila sopporna jag mixar. Det går bra. Jag känner ingen skillnad i magen. Däremot känner jag skillnad så till vida att jag märker att jag får i mig mer näring. Jag är mättare och piggare och lite, lite mindre gnällig.
I dag har jag röjt här hemma, samtidigt som jag lyssnat på ett gäng sommarpratares pod-castsändningar. Har jag sagt att jag älskar min Iphone?

Fredagsmyyyyyyyyyyys

Mitt fredagsmys kommer bestå av en utflykt med två av mina favoritbrudar,tillika arbetskamrater.
Jag hämtar upp dom vid lunch och sedan är det IKEA och gränslöst mycket skratt och skvaller som gäller resten av eftermiddagen. Jag ska köpa galgar och sådana där plastöverdrag till kläderna som ska hängas upp på kallvinden över vintern.
Jag har även lovat kidsen att försöka hitta några dräkter till morgondagens "bus eller godis".
Jag avskyr Halloween! Det en amerikansk helg som man importerat till Sverige för att få oss att handla mer skräp. Ändå håller jag god min när Filoran planerat med nya kompisarna om att klä ut sig och gå runt och ringa på dörrarna i grannskapet. Bäst att komma ihåg att bunkra upp med godis så man slipper hundbajs i brevlådan eller något annat trevligt.
Jag tar med mig drickyoghurt och hoppas på det bästa.

Två veckor senare

Jaha. Nu har det gått två veckor sedan operationen. Kanske dags för en lägesrapport?
Att bara äta flytande kost var väldigt mycket jobbigare än jag förutsåg. Det är tur att jag har möjlighet att vara hemma och sjukskriven, annars hade det aldrig fungerat. Jag är inte hungrig men jag känner mig väldigt otillfredsställd och längtar efter att få äta riktig mat. Nu har jag klarat halva sopperioden och kan skönja en ljusning.

Jag har ingen smärta och jag mår hyfsat bra. Lite svårt är det att utföra sysslor som kräver att jag böjer mig ned till golvet, men annars går det mesta bra. Jag undviker ju tunga lyft, enl läkarens rekomendation.
Jag är ömsom supertrött, ömsom galet energisk. Det varierar från dag till dag.
Jag har svårt med tålamodet och känne ibland att jag bara vill vara för mig själv. Denna känsla är svår att förena med familjelivet. Den väcker dessutom en massa mamma-skuld, känslor som jag helst skulle slippa.
Jag har gått ned en hel del i vikt. 8 kg både syns och känns. Men samtidigt har jag ju så mycket kvar att gå ned att jag inte riktig kan känna mig glad. Det känns fortfarande som att vägen till någon slags normaltillstånd är utmattande lång.

På den positiva sidan kan nämnas att jag upptäckt att jag har en liten härlig hög med underbara vänner som stöttar och bryr sig.
B är underbar och ger mig all support han kan. Stackaren vågar nästan inte äta, för att jag inte ska bli sugen. I går fick jag säga till på skarpen för att han skulle äta upp blåbärspajen som jag bakade till kollegorna i måndags.

Jag nämde i något annat inlägg att jag har en hemsk andedräkt. Jag skämtar verkligen inte! Det måste vara någon reaktion i kroppen på viktminskningen eller kosten eller vad det nu är. Jag luktar så illa ut munnen att jag knappt står ut med mig själv. Tandborsten går varm och jag våga knappt prata med folk om jag inte är nyborstad. Jag hoppas verkligen att detta går över. Snart!

Köksträdgård

Fick ett ryck

I dag är det uppenbarligen en bra dag.
Min M har varit på lunchbesök. Det är så praktiskt att bjuda hem folk när dom tar med sig sin egen mat. Hon smutsade minimalt med disk. Bra så.
Själv festade jag till med en barnmatsburk utblandat med buljong. Mmmmm.....
Innan M kom tog jag ett rejält tag i Filorans rum. Där stor fyra bortglömda kartonger med småflickspryttlar. Jag tömde dem alla och fick en antydan till ordning i den gigantiska hyllan.
M hjälpte mig att bära upp en stor trasmatta på övervåningen. Nu ska jag dammsuga hos Filoran och rulla ut mattan.
Jag håller alla tummar och tår att det inte är mögelfläckar på den efter att den glömdes ute i somras...

M tror sig ha funnit orsaken till den äckliga lukten i vårt badrum - kattkiss. Hon, som är det närmaste expert man kan komma i ämnet kissande katter, tror att någon av våra raringar sätter sig och kissar ner i avloppet. Hm, skulle behöva en nanny-cam i badrummet...

skyldig?

Upp och ner - och ner

Det går upp och ner och fram och tillbaks. Ena dagen är jag jättepigg och glad och känner mig stark som Herkules. Andra dagen mår jag skit, vill kräkas i soppskålen och känner mig liten som en mask.

Men, jag går ner i vikt! Oj oj oj, vad jag går ner. Redan 8 kg har jag tappat sedan dagen för operationen. Det känns i kroppen. Byxorna ramlar ner och BH:n åker upp (den gör nämligen det när den inte sitter åt tillräckligt). Redan nu märker jag hur mycket lättare jag har att röra mig. Inte lika tungt. 
8 kg är 8 st mjölkpaket (om man inte har massa barn och köper stora 1,5 liters paketen, då är det lite mer än 5 paket).

En del säger att man som överviktig använder sin fetma för att hålla folk på avstånd. Nu behöver jag inte det längre. Jag har nämligen en andedräkt som slår knockout på vem som helst. Väldigt effektivt.

Första dumpen avklarad

I går skulle jag för första gången lämna hemmets trygga härd för lite äventyr.
Fika hos fina Lisa och kalas för pappa som fyllt år. För att göra det enkelt hade jag köpt naturdiets färdiga smoothies, päron/kiwi.
För att göra en lång historia kort, och lite mindre äcklig, den var godare på vägen ned än på vägen upp. Ca tio minuter efter en halv smoothie började jag ana oråd... Efter en liten stund började jag svettas och fick riktiga kramper i magen. Jag satt på Lisas toa med en hink i knät i ca 10 minuter. Då ångrade jag lite att jag inte stannat hemma. Stackars Lisa vill nog aldrig mer bjuda hem mig på fika.
Sedan var det över och jag mådde prima igen!
Jag antar att jag kommer behöva ta mig igenom detta ett antal gånger i framtiden. Nu vet jag i alla fall hur det känns. 

Bra dag i dag

Gjorde egen grönsakssoppa i dag. Jag kan fortfarande skörda örter från min lilla låda ute på baksidan. Det gjorde liksom soppan ändå godare.
Jag får bara i mig mina egna soppor. Allt annat gör mig illamående.
Men jag ska inte bara gnälla. Det bara drygt en vecka sedan jag fick hela tarmsystemet omkopplat. Jag är uppe, jag är pigg och smärtfri. Det är något att vara tacksam för.
Jag börjar dessutom skönja svaga antydningar till kindben...

Lasagnesoppa

Nu vet jag.
Man kan mixa lasagne till en soppa. Jag vet inte om jag vill gå så långt som att rekomendera det. Men man kan alltså, om man vill.

Det går nedåt..

Jag vägde mig i onsdags, förra veckan, för att få en före-op-vikt. Nu ställde jag mig på vågen och konstaterar att jag är 5 kg lättare!
Jag har ett delmål som jag länge önskat kunna nå till jul. Det verkar nästan möjligt nu.
Här om dagen var det riktigt tungt. Jag var deppig och ångrade nästan operationen. Redan i går började det lätta lite. Jag tog en promenad och hämtade barnen på eftermiddagen och det gjorde underverk. Jag har ju knappt varit utomhus på en vecka.
Frisk luft och fri sikt är gott för sinnet. För att inte tala om kloka vänner som hittat den perfekta balansen mellan att lyssna och låta.
Jag har hemskt svårt för sopporna. Jag testar alla olika varianter, men bara tanken på soppa får mig lätt illamående. Men -one week down, three to go...
Nu ska jag plåga mig själv genom att göra världens godaste lasagne till familjen... Undrar om man kan köra lasagne i mixern?

Frukost

GBP-style.

Inte någon bra dag

I dag var en dålig dag. En låg dag. En dag jag kunde varit utan. Men nu var jag inte det. I morgon är det visst en annan dag..

dagens första mål avklarat

Just nu känns varje mål mat som en utmaning. Jag vet att jag valt detta och att jag inte ska gnälla, men i dag är jag lite låg. Jag sov dåligt i natt. Vred och vände minst ett varv för mycket på varje tanke som landade i huvudet.

Jag har ringt till vår nya vårdcentral idag. Fick prata med en trevlig sjuksköterska. Efter att ha haft kontakt med Edsbergs Vårdcentral i många år blir jag förvånad varje gång en person anställd av Landstinget är trevlig mot mig. Dom kommer tycka att jag är en ovanligt tacksam patient...

Jag skulle också vilja avsluta varje inlägg med en variant av "hiss och diss" eller "najs och bajs" eller "flipp eller flopp". Problemet är att jag inte vet vad jag ska använda mig av för rubrik. Allt är ju liksom taget. Jag får fundera en stund.

Recept på ett gott flytande mellanmål

Det är knappt jag hinner vila mellan måltiderna. Ingen dumpning än så länge, vilket är skönt. Jag bävar så smått och skjuter gärna upp det obehagliga så långt det är möjligt.

I dag fixade jag ett gott mellanmål:
mixa ca 0,75 dl frysta bär (jag använde hallon och blåbär) med ca 1 dl mjölk (jag fegar och tar laktosfri så här i början) och en knapp tsk vaniljsocker. Sila ner i en snygg kopp och ät med sked.
Smaken påminde mig lite om paj, faktiskt.

aj aj aj

Note to self: sätt klockan i natt när det är dags för värktabletterna..

sällan har man varit så intressant

Jag har nu givit mig själv en injektion i magen för första gången sedan jag kom hem. Det är en medicin jag ska ta i ca en vecka för att minska risken för blodpropp. Det är inte så dramatiskt; bara att suga tag i en magvalk och sticka. Detta spektakel följdes noga av barnen som tyckte att jag var ganska modig. Det tycker jag med..

Sju hål i magen och bloggen ändrar riktning...

Man skulle kunna tro att jag blivit skjuten, men så är det lyckligtvis inte. Jag har sju hål i min mage efter att i torsdags gjort en GBP (gastric by pass). Jag har väntat på operationen sedan i januari och fick besked att det skulle ske 10 nov. I tisdags fick jag så ett samtal som gav mig chansen att få göra operationen tidigare. Jag tackade ja, och nu ligger jag här med sju hål i magen.
Jag fick komma hem i dag. Det är svårt att fatta hur snabbt man är uppe på benen efter att ha fått tarmsystemet omkopplat. Jag ska nu äta flytande föda i fyra veckor. Detta för att låta tarmarna få läka utan onödig påfrestning.
Innan jag bestämde mig för att göra operationen sökte jag mycket info på nätet. Jag hittade några bloggar, men inte särskilt många. Jag tänkte därför roa mig under min rehabilitering (och efter om det är kul) genom att skriva lite om hur jag upplever det att vara opererad och vad som händer med mig på denna resa.

Fredagkväll

Denna fredagskväll tillbringar jag i kirurgavdelningens allrum. Vi
tittar på idol iklädda maxitrosor, stödstrumpor och droppslangar. I
morgon får jag åka hem!
Skickat från min iPhone

Fin kompis som kom till mig från ett gäng raringar på jobbet. Tack snälla, fina!

Lång natt

Vi var fyra nyopererade i samma sal. Ingen sov särskilt mycket. Det
var toabesök och ring på sköterskan mest hela natten. När man
äntligen somnat dundrade en sjuksköterska in "bara för att se så
alla mår bra". Jag trodde att det skulle vara vilsamt att ligga på
sjukhus...

Skickat från min iPhone

Inte helt avspänt

oj oj oj

I dag ringde en operationsplanerare från DS till mig på jobbet. Hon gav mig en timma på mig att besluta om jag ville ha en operationstid PÅ TORSDAG! Alltså, om två dagar! Denna operation innebär att jag är sjukskriven minst tre veckor. Jag överlade med min chef och mina kollegor, min sambo och vår logistikbackup. Alla tyckte att jag skulle tacka ja.
Sagt och gjort. Nu är jag superstressad och vet inte hur jag ska få ihop allt. Ja, ja. När jag ligger på operationsbordet är allt glömt och förlåtet...
Jag har inte ens hunnit börja nojja över det nya liv som ska börja. Lika bra det.

En blöt studsmatta

Ännu ett i raden av våra dåliga samveten. En baksida i stort behov av höstomsorg. Men hela detta året kommer vi ge oss själva möjligheten att skylla på att vi är lägenhetsmänniskor från betongen som inte kan handskas med varken gräsmatta, utemöbler eller rabatter.

Det här går ju bra.

Undrar om jag kan fixa bilder också?

Skickat från min iPhone

konstgjord andning...

...i ett försök att hålla lilla bloggen vid liv? Men är det någon som läser? Kan ni inte skriva vilka ni är i en kommentar?
En tröttfredag med tecknad hyrfilm, takeaway thai, pizza till barnen och läsk.
Jag har varit lite upptagen med min nya kärlek de senaste dagarna. Jag har nämligen investerat i en Iphone och jag har sällan varit så till mig över en pryl! Man KAN inte ha tråkigt med en iphone. Nu ska jag bara lista ut hur jag ska göra för att blogga med den.
Nu: helg med städning, uppackning och 18-årskalas!

Vem äger problemet om en kjol är för kort?

I dag fick en ung praktikant på jobbet veta att någon klagat på att hon hade för kort kjol. Denna person gick till chefen och påtalade att klädseln var olämplig. Någon besökare skulle ha klagat...
Jag blir så arg! Vi arbetar med vuxna människor. Om det skulle vara så att någon blir sexuellt upphetsad av en kort kjol på en söt tjej, vem äger det problemet? Är det verkligen tjejen med kjolen?
Ska vi kanske ta och kliva in i 2000-talet och kräva att män(iskor) tar ansvar för sina egna reaktioner, sexuella eller andra?
På nästa möte kommer jag att begära att få läsa vilka regler som gäller kring klädsel på min arbetsplats. Jag kommer vilja veta exakt hur många centimeter över knät en kjol får sluta, och vem som fattat det beslutet. Jag kommer även att undra om reglerna gäller även alla kärringar eller bara vackra unga kvinnor?

Dum dum dum dum dum

Just nu är det inte många rätt jag har, om man frågar Filoran. Jag är DUM!!!!! Jag är jättedum på jättemånga sätt av jättemånga anledningar. Just i denna stund är jag jättedum för att hon trasslat in håret i sin hårsnodd.

ögongodis

Jag såg De Tre Musketörerna igår på Stadsteatern. Undebart drag! En riktig må-bra-föreställning. Det gjorde heller inte ont i ögonen ett dugg att se Fares Fares som tatuerad rock-bad-boy i långt hår och lågt skurna byxor. Inte ont alls, faktiskt.

Jag är lättare än de flesta..

Vilken tur att omgivningen inte fattade det, när det begav sig...

Några vänliga ord och lite smicker och jag gör vad som helst dammar av den gamla bloggen igen.

Jag står inför förändringar som jag inte har bestämt mig för om jag vill skriva så mycket om.
Återkommer när jag har bestämt mig.

I dag är jag extra glad att jag har dom vänner jag har...

Hon brås på mor sin

Filoran har smygstartat på nya fritids denna vecka. Hon är en social tjej och har redan gjort en rad nya bekantskaper.
Dock finns det en tjej som hon tidigt bestämt sig för att inte släppa in på livet. Anledningen är, och det är här äpplet hamnar skrämmande nära modersträdet, att tjejen är glad och ler hela tiden!
Jag hade svårt att hålla mig för skratt när Filoran förklarade att hon inte tyckte illa om flickan men att det inte kunde vara normalt att vara så där glad hela tiden och att det blev tröttsamt i längden.
That´s my girl..

Skolbarn

Naturbegåvning

Är alla barn naturligt super-bäst på att reta sina syskon? Eller lär dom sig på någon hemlig kurs, dit vi föräldrar inte blev bjudna?
Här är ett av Lillemans bästa:
Om din storasyster grälar med sin mamma och får ett utbrott- modell grande, då kan det vara passande att för sig själv, som av en händelse, sjunga lite lagom högt på den gamla dängan "sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min..."
Stark reaktion utlovas.

I skapartagen

Det blir bra.

Flytten har varit tuff för hela familjen. Särskilt Filoran har tyckt att det har varit jobbigt att lämna allt som är känt och kärt för det som är främmande och skrämmande.
Hon börjar nu bli lite nervös för skolstarten som hägrar. Lilleman säger inte så mycket men jag vet att han funderar desto mer.
Oj, vad det svider i mammahjärtat när ens bästar inte känner sig riktigt trygga.

Ändå känner jag mig så säker på att det här blir bra. Jag känner det i hela kroppen.
Vi.bor.här.
Detta är vårt hem och här ska vi vara. Den känslan ger mig övertygelse att även barnen kommer att må bra här. Den övertygelsen gör mig lugn och glad.
Det.Blir.Bra.

Pippi

Vi har haft samma band i bilen i fem år. Dags att byta?

Bosse blåöga

På spaning efter den skata som flytt

Äventyr

Radhuslivet har sina fördelar.

Oklart vem som är stoltast. Jag tror att det är jag.

I dag åkte stödhjulen av.

Snart är häcken borta!

snart....

Nu har jag två arbetsdagar kvar, innan semestern (den riktiga) börjar. Det ska bli underbart med 4 hela veckors ledighet. Först två veckor med hela familjen, sedan två veckor ensam med barnen. Det sista veckorna är jag föräldraledig för att skola in barnen i nya skolan så då räknar jag med lite tid för mig själv också.
I går var jag över hos trevliga grannen. Deras radhus är ju likadant som vårt och det var intressant att se olika lösningar man skulle kunna kopiera till vårt hus. Framför allt är en förvaring under trappen ett vinterprojekt att börja planera redan nu. Nu har jag varit mamma så länge att jag vet hur mycket förvaring som krävs för alla vantar, mössor och fleecejackor.
Frågan är bara vem som ska få äran att ta tag i detta projekt. Jag vet bara en sak; det blir inte jag.

Pärlor för svin.

"jaha", var dotterns kommentar när hon fick dessa skönheter.

Viktiga saker

När man tar på sig rena Bamsekalsonger är det viktigt att se till att dom varken hamnar ut-och-bak eller fram-och-in.

Bålsta by night.

Efterbild

Nu ska rötterna till det onda bort.

bloggen torkar

Orkar inte riktigt blogga just nu. Under dagarna är det för varmt och för mycket annat att göra. På kvällarna, runt nio-tiden, lägger vårt bredband ned. Det ska tydligen bero på att det får värmelsag, eller nåt. Riktigt irriterande är det.

Hagtornshäcken är snart ett minne blott. Nu ska jag gräva upp stubbar och rötter och sedan är det bara att plantera lite snällare buskar.
Min pappa konstaterade, efter att ha plockat ut en 4 cm tagg ur höften, att det borde vara strängare straff för att odla hagtorn än för att odla knark.

Nu har jag och barnen haft en semestervecka tillsammans. Jag har inte varit så trött på dem sedan jag var mammaledig. Tack gode gud att jag får jobba nästa vecka!

Vi tar oss an häcken

Från helvetet.

Ny passion

Jag har blivit frälst! Jag har funnit mitt kall! Jag har sett ljuset och hittat vägen!
Föga anade jag att ett par trädgårdshandskar, en sekatör och en spade skulle leda mig rätt. Jag vill inte jobba, jag vill inte läsa, jag vill inte se på TV. Jag vill gräva i min trädgård!
Svunnen är tiden då jag dagdrömde om utlandsresor, pengar och nöjen. Nu är det våta drömmar om perenner och maffiga syrenhänckar som sysselsätter mig om dagarna.
Undrar hur länge det håller i sig?

Det finns inget dåligt grillväder.

Föräldrar med dåligt samvete

Ger dyra födelsedagspresenter. Nu täcks vår lilla gräsplätt av denna styggelse. Tur att glada barn ger harmoniska föräldrar. Eller var det tvärtom?

Dagens middag.

Två på en gång.

Liten man med stor glugg.

Att ha allt man kan begära.

Detta är skälet till att jag ville flytta.

Hej då.

Nu drar vi vidare. Blandade känslor, som n så klokt säger.

Fulhet

Vallentuna centrum i midsommardagsregn.

Dagen efter...

..kvällen före.
Ganska många vuxenpoäng på att vakna utvilad klockan sju på midsommardagen. Eller tragikpoäng, snarare? Det beror väl, som vanligt, på vem man frågar.
Eftersom våra goda vänner inte kunde komma hit som planerat, akutbjöd vi hit mina föräldrar. Lyckligtvis är dom inte så känsliga och kom, trots armbågsinbjudan.
Dom hade med sig både potatis och jordgubbar så vi fick en komplett midsommarmiddag till slut.
Goda, goda grillspett, kall rosé, sol, bitvis glada barn. En, efter omständigheterna, lyckad midsommar.
I dag tänkte jag göra något jag aldrig gjort tidigare. Ägna mig åt trädgårdsarbete. Jag kan inte skilja en brännässla från en prästkrage så det kan bli spännande. Jag har lånat handskar och sekatör. Håll tummarna för att jag har lika många fingrar i kväll som jag hade i morse.

Glad midsommar!

Lilla a har feber och vi får fira själva. Det blir gi eftersom vännerna har potatisen.

Midsommar

Härlig lunch i solen. Nu håller vi tummarna att vännerna kommer i eftermiddag.

Avslutningstårta

Barnen bakade tårta med farmor. Vi röjde ur källaren under tiden.

Inge kul

Finns det något tråkigare?

Det blir inte mycket bättre

Än morgonkaffe och bok i solen. Vi är trötta, vi hittar inte våra saker men vi är mest glada.

Giltig frånvaro

I morgon går flyttlasset. Vi har så mycket kvar att packa att det är helt galet. B och jag kämpar på. Barnen är hos mormor och morfar.
Det enda godtagbara skälet för att ta en paus är toabesök. I dag har jag bajsat fyra gånger.

Nu har vi hus!

Eller, radhus i alla fall. Nu återstår bara den lilla detaljen att flytta... Jag återkommer när allt är över.

Full fart i värmen

Nu packas och städas och rensas och slängs det för fullt här hemma.
Filoran har drama med två tjejkompisar och det är tragik på hög nivå. Det gråts och springs hem och springs efter och rings och medlas och ingen vet varför man bråkar men alla är djupt engagerade.
Själv torkar jag kallsvetten ur pannan och försöker sänka axlarna.

Snart får jag väl liggsår

B har hittat en sida där man kan streama film både gratis och lagligt. Perfekt för en fattig fegis som tror att hinseberg väntar om jag någonsin besöker pirate bay igen.

Även en lam man...

Sonen har slutat kyrkans dagskola och kommer hem med sin pärm. Där hittar jag konstverk med namn som: " en lam man hade fyra vänner". Som tur var fanns där även en massa bilder på cyklar.

Vem är jag?

Jag känner inte igen mig själv. Jag har just diskat det hål i tvättmaskinen där tvättmedelsfacket ska vara med klorin.
Jag vet inte vad som är värst- att jag aldrig gjort det tidigare eller att jag gjort det nu?

Sista sjukdagen

Jag ska få ut det mesta av denna sista sjukdag, nu när jag äntligen mår tillräckligt bra för att njuta. Jag ska surfa i sängen och sova bort hela dagen.
Kanske att jag slänger i en tvätt, men det är inte säkert. Jag får se. För jag gör som jag vill. I dag.

Den retirerar nu

Monstret, som jag valt att kalla flunsan, börjar nu dra sig tillbaks så sakteliga. Jag har legat och badat i min egen kalla ångestsvett hela dagen, men nu har febern äntligen lagt sig.
Ju äldre jag blir, detsto värre är det att vara sjuk. Men, nu hoppas jag att vila i morgon gör mig återställd och redo att ta tag i flyttbestyren.
På tisdag får vi nycklarna till VÅRT hus. Jag kan inte fatta att det är sant...

Min tur

Så blev det min tur att bli sjuk. Och då blev jag sjuk på riktigt. Det här är det värsta influensa jg någonsin haft. Det här är influensan andra influensor hotar sina barn med för att dom ska lyda. Det här är en influensa som borde ha ett eget namn.
Jag återkommer.

Joel roar sig själv

Med min telefon

Förhandlar med mig själv

Jag spelar "Bejeweled Blitz" på facebook. Nu har jag sagt åt mig själv att om jag inte klarar över 10 000 poäng måste jag hänga tvätt.

Söndagsångest

Ångest är väl att överdriva, men nog skulle jag gärna ha några dagar till ledigt.
En krossad bilruta gör att allt blir lite besvärligare i morgon. Vilka i-landsproblem man kan ha.
Flytten närmar sig och röran bara växer och växer. Jag vet att det är så här att flytta. Jag vet att det går över. Ändå börjar jag känna paniken komma smygande...
I morgon börjar en riktigt intensiv jobbvecka och nästa blir ändå värre.
Andas i kvadrat, har jag fått lära mig. Just nu känns det mest som om jag andas i spiral.
En kostymfilm kanske kan råda bot på detta tillstånd? Jag testar.

Min senaste last

Jag är otroligt barnslig, jag vet. Om jag skulle glömma har jag många som kan påminna mig.

lärdom

När man reser så upplever man och lär sig nya saker. Denna helg har jag lärt mig följande:
- i en stad där de flesta du möter på gatan är påtända är det oklokt att lämna bilen i ett industriområde, även om du betalar 90 kr i parkeringsavgift.
- när du ringer till polisen i Norrköping hamnar du hos en trevlig kvinna i Skåne.
- det kostar 1200 kr att få ett hål där det brukar sitta en bilruta täckt av plast och tejp.
- när en femåring säger att han måste gå genom halva Kolmården igen därför att han vill köpa ett linne med en tiger kan han mena studsboll.
- att se ett lejon känns inte lika mycket i magen som att bli sedd av ett lejon.
- man kan inte vara cynisk efter att ha sett delfinbebisar dansa åt fel håll i otakt.
- sova och bajsa gör man bäst hemma.

Hm

Vi är några som tänkte ta safariparken först.

Stockholmarna flyr.

Det är tydligen många som vill ut ur staden.

Moccamaster, my precious

Dricker mitt goda moccamaster-kaffe. Helt klart den bästa present jag någonsin önskat mig, min älskade moccamaster.

Barnen går runt och high-five:ar. Nu är det bara sekunder kvar innan någon slår för hårt och någon annan börjar gråta. Tiden utan bråk eller gråt är alltid utmätt. Man känner i luften när det är dags. Bäst att njuta av kaffet innan jag måste lämna det att kallna under den tid det tar att medla mellan smågrisarna.

Nybadad son

Hungrig katt

Bästa tjejen.

Nu dammar jag av den här gamla bloggen

Jag ska varsko min ende läsare (hej, hej) om att jag är tillbaks i cyberrymden igen.
Nu, 5 månader senare, är inget (förutom julgardinerna som fortfarande hänger i fönstret) sig likt. Vi har blivit med radhus och flyttar om några veckor. Det är underbart, läskigt, kaotiskt och mycket mer.
Storasyster måste byta skola och det är inte helt lätt för henne. Vi har varit och träffat nya klassen och nya läraren och konstaterat att det kan bli riktigt bra detta. Som hon själv säger: "det är blandade känslor att flytta".
Lilleman börjar förskoleklass och ska träffa sina nya kompisar på tisdag för första gången.

Varken jag eller B är särskilt förtjusta i förändringar. Därför är det lite av en, ovanligt utdragen, bergodalbanetur över våra liv just nu.
Men, oj vad nyttigt!

jag vill inte jag vill inte jag vill inte

Känner mest för att lägga mig på golvet och skrika. Jag.vill.inte.börja.jobba.
Är det nu som uppenbarelsen om hur mitt liv behöver förändras för att bli så där reklamfilmsperfekt ska komma? Eller är det så är livet är? Vardagen kommer och det finns ingenstans att komma undan. Dum dum dum dum......

Ett par lådor, en musseltavla, en kudde och en pajform

Dagens skörd från IKEA. Madrassen min kompis skulle köpa till sin son, anledningen varför vi åkte, var naturligtvis slut i lagret.
Nu: ett gäng avsnitt av någon lagom rolig serie.

en liten paus

En liten paus i familjelivet hägrar. Jag och en kompis åker till IKEA utan barn. Syndigt lyxigt...

Dygnet skevar

Här har vi vänt på dygnet totalt. Jag tycker att det är skönt, samtidigt som det är ångestframkallande. Nu sätter vi klockan på nio och snozzzzzar till tio. Kanske köpa väckarklocka med låtsassol för presentkorten på OnOff? Eller en i-pod, eller en.... Visst ja, det var ju inte jag som fick presentkorten i julklapp.
Madicken var populär. Särskilt spännande var det att få gå med storkusinerna. Storkusinerna är tonårsbrudar och tuffa som få. Nästa gång ville J gå på rockkonsert. Det är bra. Hörselkåpor på bara.
Vi gamlingar fördrev, som planerat, tiden på Vetekatten. Det var länge sedan jag var där. Ett kärt återseende. Mitt sällskap blev imponerade över hur snabbt jag kunde fixa ett bord i en fullsatt lokal. "Radiostyrd" fick jag höra. Det gäller att inte tveka när någon Märta sväljer sista klunken och börja samla ihop kassarna.

Lovet fortsätter

Det är så skönt med en riktigt lång ledighet som bara fortsätter och fortsätter.
I dag har vi varit på bio och sett Madagaskar 2 med kompisar och kusin. Där finns en raggningsscen med flodhästar som är helt underbar!
I morgon: Madicken på Vasateatern. Våra barn fick biljetter av sina tuffa tonårskusiner som ska gå med dom. Det blir superkul. Under tiden tänkte vi vuxna fylla på fettdepåerna på Vetekatten. Där har jag inte varit på flera år.
Först nu förstår jag hur pressad jag kände mig när barnen var mindre. Då var långledighet en plåga. Nu,däremot, njuter jag verkligen av att att vara ledig tillsammans. Jag är förundrad och tacksam. Mina hjärtan. Som att ha två hjärtan utanför kroppen.