Förstaadventsfunderingar

I dag är en sådan där dag då jag konstaterar att mycket hinner hända under ett år. För ett år sedan mådde jag skit. Jag var fetare än någonsin och deprimerad, utan att ens förstå det. Vi bodde i en lägenhet 5 våningar över marken och trodde att vi skulle bli kvar där.
I dag har jag tappat 19 kg sedan dess. Jag mår bra och vi bor på marken i vårt alldeles egna (eller bankens om man ska vara petig men det tycker jag bara är trist) 70-tals palats.

Jag mår så bra efter operationen. Jag kan äta nästan vad jag vill och jag känner en frihet i förhållande till maten som jag aldrig känt i vuxen ålder. Jag har kontroll utan att kämpa. Jag avskyr mig själv lite mindre för varje vecka som går. Sedan operationsdagen har jag nu gått ner 13.3 kg.

Jag tog tidigt beslutet att vara öppen med min operation. Jag har så länge skämts så mycket för mig själv och min kropp att jag kände att det var viktig för mig att våga vara ärlig och prata om det jag går igenom. Det har jag inte ångrat. Jag har fått uteslutande positiva reaktioner och värme och stöd från personer jag inte alls förväntat mig det av. Jag har även fått ta del av människors berättelser om sin egen, eller någon närståendes, viktkamp. Många har någon som dom önskar vågade ta steget till operation och jag får många frågor om hur det fungerar och hur det känns.

Jag ha även återfått kontakten med en underbart bitchig piraya (ja, jag menar dig!) jag hade så roligt med på komvux för många år sedan.

Nu ska jag sluta dravla här och se till att få upp stjärnorna och stakarna innan familjen kommer hem!

Fredagsmyyyyyyyyyyys

Mitt fredagsmys kommer bestå av en utflykt med två av mina favoritbrudar,tillika arbetskamrater.
Jag hämtar upp dom vid lunch och sedan är det IKEA och gränslöst mycket skratt och skvaller som gäller resten av eftermiddagen. Jag ska köpa galgar och sådana där plastöverdrag till kläderna som ska hängas upp på kallvinden över vintern.
Jag har även lovat kidsen att försöka hitta några dräkter till morgondagens "bus eller godis".
Jag avskyr Halloween! Det en amerikansk helg som man importerat till Sverige för att få oss att handla mer skräp. Ändå håller jag god min när Filoran planerat med nya kompisarna om att klä ut sig och gå runt och ringa på dörrarna i grannskapet. Bäst att komma ihåg att bunkra upp med godis så man slipper hundbajs i brevlådan eller något annat trevligt.
Jag tar med mig drickyoghurt och hoppas på det bästa.

Två veckor senare

Jaha. Nu har det gått två veckor sedan operationen. Kanske dags för en lägesrapport?
Att bara äta flytande kost var väldigt mycket jobbigare än jag förutsåg. Det är tur att jag har möjlighet att vara hemma och sjukskriven, annars hade det aldrig fungerat. Jag är inte hungrig men jag känner mig väldigt otillfredsställd och längtar efter att få äta riktig mat. Nu har jag klarat halva sopperioden och kan skönja en ljusning.

Jag har ingen smärta och jag mår hyfsat bra. Lite svårt är det att utföra sysslor som kräver att jag böjer mig ned till golvet, men annars går det mesta bra. Jag undviker ju tunga lyft, enl läkarens rekomendation.
Jag är ömsom supertrött, ömsom galet energisk. Det varierar från dag till dag.
Jag har svårt med tålamodet och känne ibland att jag bara vill vara för mig själv. Denna känsla är svår att förena med familjelivet. Den väcker dessutom en massa mamma-skuld, känslor som jag helst skulle slippa.
Jag har gått ned en hel del i vikt. 8 kg både syns och känns. Men samtidigt har jag ju så mycket kvar att gå ned att jag inte riktig kan känna mig glad. Det känns fortfarande som att vägen till någon slags normaltillstånd är utmattande lång.

På den positiva sidan kan nämnas att jag upptäckt att jag har en liten härlig hög med underbara vänner som stöttar och bryr sig.
B är underbar och ger mig all support han kan. Stackaren vågar nästan inte äta, för att jag inte ska bli sugen. I går fick jag säga till på skarpen för att han skulle äta upp blåbärspajen som jag bakade till kollegorna i måndags.

Jag nämde i något annat inlägg att jag har en hemsk andedräkt. Jag skämtar verkligen inte! Det måste vara någon reaktion i kroppen på viktminskningen eller kosten eller vad det nu är. Jag luktar så illa ut munnen att jag knappt står ut med mig själv. Tandborsten går varm och jag våga knappt prata med folk om jag inte är nyborstad. Jag hoppas verkligen att detta går över. Snart!

Upp och ner - och ner

Det går upp och ner och fram och tillbaks. Ena dagen är jag jättepigg och glad och känner mig stark som Herkules. Andra dagen mår jag skit, vill kräkas i soppskålen och känner mig liten som en mask.

Men, jag går ner i vikt! Oj oj oj, vad jag går ner. Redan 8 kg har jag tappat sedan dagen för operationen. Det känns i kroppen. Byxorna ramlar ner och BH:n åker upp (den gör nämligen det när den inte sitter åt tillräckligt). Redan nu märker jag hur mycket lättare jag har att röra mig. Inte lika tungt. 
8 kg är 8 st mjölkpaket (om man inte har massa barn och köper stora 1,5 liters paketen, då är det lite mer än 5 paket).

En del säger att man som överviktig använder sin fetma för att hålla folk på avstånd. Nu behöver jag inte det längre. Jag har nämligen en andedräkt som slår knockout på vem som helst. Väldigt effektivt.

Det går nedåt..

Jag vägde mig i onsdags, förra veckan, för att få en före-op-vikt. Nu ställde jag mig på vågen och konstaterar att jag är 5 kg lättare!
Jag har ett delmål som jag länge önskat kunna nå till jul. Det verkar nästan möjligt nu.
Här om dagen var det riktigt tungt. Jag var deppig och ångrade nästan operationen. Redan i går började det lätta lite. Jag tog en promenad och hämtade barnen på eftermiddagen och det gjorde underverk. Jag har ju knappt varit utomhus på en vecka.
Frisk luft och fri sikt är gott för sinnet. För att inte tala om kloka vänner som hittat den perfekta balansen mellan att lyssna och låta.
Jag har hemskt svårt för sopporna. Jag testar alla olika varianter, men bara tanken på soppa får mig lätt illamående. Men -one week down, three to go...
Nu ska jag plåga mig själv genom att göra världens godaste lasagne till familjen... Undrar om man kan köra lasagne i mixern?

dagens första mål avklarat

Just nu känns varje mål mat som en utmaning. Jag vet att jag valt detta och att jag inte ska gnälla, men i dag är jag lite låg. Jag sov dåligt i natt. Vred och vände minst ett varv för mycket på varje tanke som landade i huvudet.

Jag har ringt till vår nya vårdcentral idag. Fick prata med en trevlig sjuksköterska. Efter att ha haft kontakt med Edsbergs Vårdcentral i många år blir jag förvånad varje gång en person anställd av Landstinget är trevlig mot mig. Dom kommer tycka att jag är en ovanligt tacksam patient...

Jag skulle också vilja avsluta varje inlägg med en variant av "hiss och diss" eller "najs och bajs" eller "flipp eller flopp". Problemet är att jag inte vet vad jag ska använda mig av för rubrik. Allt är ju liksom taget. Jag får fundera en stund.

Recept på ett gott flytande mellanmål

Det är knappt jag hinner vila mellan måltiderna. Ingen dumpning än så länge, vilket är skönt. Jag bävar så smått och skjuter gärna upp det obehagliga så långt det är möjligt.

I dag fixade jag ett gott mellanmål:
mixa ca 0,75 dl frysta bär (jag använde hallon och blåbär) med ca 1 dl mjölk (jag fegar och tar laktosfri så här i början) och en knapp tsk vaniljsocker. Sila ner i en snygg kopp och ät med sked.
Smaken påminde mig lite om paj, faktiskt.

aj aj aj

Note to self: sätt klockan i natt när det är dags för värktabletterna..

Sju hål i magen och bloggen ändrar riktning...

Man skulle kunna tro att jag blivit skjuten, men så är det lyckligtvis inte. Jag har sju hål i min mage efter att i torsdags gjort en GBP (gastric by pass). Jag har väntat på operationen sedan i januari och fick besked att det skulle ske 10 nov. I tisdags fick jag så ett samtal som gav mig chansen att få göra operationen tidigare. Jag tackade ja, och nu ligger jag här med sju hål i magen.
Jag fick komma hem i dag. Det är svårt att fatta hur snabbt man är uppe på benen efter att ha fått tarmsystemet omkopplat. Jag ska nu äta flytande föda i fyra veckor. Detta för att låta tarmarna få läka utan onödig påfrestning.
Innan jag bestämde mig för att göra operationen sökte jag mycket info på nätet. Jag hittade några bloggar, men inte särskilt många. Jag tänkte därför roa mig under min rehabilitering (och efter om det är kul) genom att skriva lite om hur jag upplever det att vara opererad och vad som händer med mig på denna resa.