Söndagarnas söndag

I dag har vi haft en livet-före-barn-slappar-dag. Kollat på tv och film hela dagen. Ätit framför tvn (oh ljuva lyx) och betett oss som två ansvarslösa ungdomar. Det har varit underbart!
I morgon börjar jag jobba och jag misstänker att jag kommer ha alldeles för mycket att göra. Barnen är hos mormor och morfar några dagar. Dom ringde just och frågade vad vi gjort i dag. Eftersom jag inte ville berätta sanningen, vände jag snabbt samtalet och frågade istället vad dom hade gjort. Dom hade åkt stjärtlapp och tittat på film och läst och ätit både lunch och middag (det lyckas vi inte alltid med här i radhuset när vi har långledigt) och skulle nu äta upp sitt godis. Dom var med andra ord hemskt nöjda med sin lilla semester.

Jag har ringt runt och försökt planera nyårsmaten, men vi verkar ha svårt att bestämma oss. Hummer, oxfilé, meze? Själv är jag för plockmat. Jag får ju inte plats med så mycket och gillar bäst när jag får plocka lite av det jag helst vill ha. En utav fördelarna med att vara opererad: jag behöver inte äta det jag inte vill ha. Jag har den perfekta ursäkten att bara ta det gottaste. Hur som helst så kommer det att bli en trevlig nyårsafton och mätta blir vi garanterat.

Annandagen, eller en annan dag?

I går var det kollektiv jul-koma i radhuset. Barnen sprang runt i pyjamas och nya morgonrockar hela dagen. I stället för mat åts det kakor och godis. Jag åkte och handlade i mysbyxor med gårdagens smink på kinderna, á la Alice Cooper. Julklappstester gjordes med en ständig bakgrundsmatta av familjefilmer producerade i det stora landet i väster. Det kändes mycket symboliskt att under tiden allt detta pågick i radhuset, smälte vårt vackra julvinterland bort. Kvar finns nu, den mer traditionella, sörjan.

I dag är det dock en annan dag och vi går in i julfirandets andra akt. Vi ska till B:s föräldrar för att äta mer julmat och öppna fler klappar. Efter festligheterna lämnar vi barnen hos mina föräldrar. Där stannar dom till på tisdag. Det kommer bli tyst och tomt och ganska skönt..

Under tiden jobbar vi och samlar vi krafter till nyårsfirandet, som även det går av stapeln här i radhuset. Vi blir tre familjer och alla ska sova över. Antingen måste vi vara beredda att ge gästerna så pass mycket att dricka att dom inte bryr sig om dom sover på golvet, eller så får vi investera i den där bäddsoffan vi inte tyckt oss haft råd med. Det blir troligen billigare att köpa sprit än soffa. Det är trots allt trötta föräldrar vi har att göra med, så det lär inte krävas några större mängder alkohol för att få våra lutande golv att se inbjudande ut.

Jag ser fram emot nyår. Om vi har tur så tar vår vän, den framgångsrika mäklaren, med sig lite äkta champange hon fått av kunder men inte har vett att uppskatta.

Det ser ut att kunna bli ett riktigt trevligt nyårsfirande som en passande start till, vad jag tror och hoppas, kommer bli ett bra 2010.

Dags att skotta?

Dags för kalas!

Ingen jul i år?

Jag har bott i detta land i 38 år. Varför kan jag inte vänja mig? Jag blir lika skakad varje gång kylan kommer. Vad hade jag väntat mig? Visserligen har vi förstört miljön så att det bli något varmare för varje år som går, men jag har svårt att tro att Sverige kommer få medelhavsklimat någon gång under min livstid.
"Oj! Det är kallt! Var är alla fleecetröjor, mössor, vantar, halsdukar?
Mäh, det är ju frost på bilrutorna! Det hade jag inte räknat med när jag lugnt satt och drack mitt morgonkaffe. Nu kommer det inte finnas en enda parkeringsplats kvar i hela j-a Väsby när jag kommer fram."
Man kan undra hur många år det tar innan jag lär mig?

Jag är en dålig mor. Jag vet att det är något man bara säger för att andra ska säga att "så farligt är det väl inte". Men jag ÄR en dålig mor. I går var det den första december och jag hade inte haft en tanke på att införskaffa någon julkalender. Efter förra årets paket-kalender-fiasko hade jag bestämt mig för en chokladkalender per barn. Choklad är alltid kul och bitarna är lika stora och det borde rimligtvis inte finnas något att bråka om om man har varsin chokladkalender. Tv-kalender kommer jag aldrig mer att köpa. När jag var liten var det något spännande att få öppna en lucka i en bit kartong för att hitta en bild. Mina barn har nintendo, playstation och dator. Dom hajjar inte riktigt grejjen med att öppna en lucka för att (oj oj oj vad spännande) se vad någon bestämt sig för att rita där. Men dom hajjar grejjen med choklad. Det har dom verkligen greppat. Gissa hur mycket jag fick skämmas i går när jag glömt införskaffa kalendrar? För att göra saken något värre har jag haft bort adventsljusstaken (den man har levande ljus i) i flytten. Filoran konstaterade dystert att det nog inte skulle bli någon jul över huvudtaget. Jag hade berövat henne tron på julen.
Det måste väl ändå vara själva definitionen på en dålig mor?
För att gottgöra allt hemskt jag utsatt mina barn för, jagade jag bort min trötthetshuvudvärk i bilen (som jag återigen fick skrapa) och meddelade glatt när jag kom fram till skolan att nu skulle vi minsann till centrum och köpa kalendrar! Vi åkte till ICA. Där var dom slut. Vi gick in på coop. Där var dom slut. När dom inte heller fanns på Pressbyrån började även jag tvivla på att det skulle bli någon jul detta år. Till slut hittade vi en liten godis-tobak-tidnings-klock-prydnads-affär som hade chokladkalendrar för 10 kr styck. Jag ville nästan krama den stackars mannen bakom disken. Jag gissar att han aldrig tidigare sett en medelålders kvinna bli så i gasen av chokladkalendrar. Det såg nästan ut som att han ville tala om för mig att chokladen i kalendrarna faktiskt inte var så himla god, egentligen.
När vi kom hem hittade jag även en annan adventsljusstake. Den är superful men jag har pressat ned fyra ljus i den och i kväll ska vi elda det första. Julen kommer även i år. Den blir bara några dagar försenad...