Fredagsmyyyyyyyyyyys

Mitt fredagsmys kommer bestå av en utflykt med två av mina favoritbrudar,tillika arbetskamrater.
Jag hämtar upp dom vid lunch och sedan är det IKEA och gränslöst mycket skratt och skvaller som gäller resten av eftermiddagen. Jag ska köpa galgar och sådana där plastöverdrag till kläderna som ska hängas upp på kallvinden över vintern.
Jag har även lovat kidsen att försöka hitta några dräkter till morgondagens "bus eller godis".
Jag avskyr Halloween! Det en amerikansk helg som man importerat till Sverige för att få oss att handla mer skräp. Ändå håller jag god min när Filoran planerat med nya kompisarna om att klä ut sig och gå runt och ringa på dörrarna i grannskapet. Bäst att komma ihåg att bunkra upp med godis så man slipper hundbajs i brevlådan eller något annat trevligt.
Jag tar med mig drickyoghurt och hoppas på det bästa.

Två veckor senare

Jaha. Nu har det gått två veckor sedan operationen. Kanske dags för en lägesrapport?
Att bara äta flytande kost var väldigt mycket jobbigare än jag förutsåg. Det är tur att jag har möjlighet att vara hemma och sjukskriven, annars hade det aldrig fungerat. Jag är inte hungrig men jag känner mig väldigt otillfredsställd och längtar efter att få äta riktig mat. Nu har jag klarat halva sopperioden och kan skönja en ljusning.

Jag har ingen smärta och jag mår hyfsat bra. Lite svårt är det att utföra sysslor som kräver att jag böjer mig ned till golvet, men annars går det mesta bra. Jag undviker ju tunga lyft, enl läkarens rekomendation.
Jag är ömsom supertrött, ömsom galet energisk. Det varierar från dag till dag.
Jag har svårt med tålamodet och känne ibland att jag bara vill vara för mig själv. Denna känsla är svår att förena med familjelivet. Den väcker dessutom en massa mamma-skuld, känslor som jag helst skulle slippa.
Jag har gått ned en hel del i vikt. 8 kg både syns och känns. Men samtidigt har jag ju så mycket kvar att gå ned att jag inte riktig kan känna mig glad. Det känns fortfarande som att vägen till någon slags normaltillstånd är utmattande lång.

På den positiva sidan kan nämnas att jag upptäckt att jag har en liten härlig hög med underbara vänner som stöttar och bryr sig.
B är underbar och ger mig all support han kan. Stackaren vågar nästan inte äta, för att jag inte ska bli sugen. I går fick jag säga till på skarpen för att han skulle äta upp blåbärspajen som jag bakade till kollegorna i måndags.

Jag nämde i något annat inlägg att jag har en hemsk andedräkt. Jag skämtar verkligen inte! Det måste vara någon reaktion i kroppen på viktminskningen eller kosten eller vad det nu är. Jag luktar så illa ut munnen att jag knappt står ut med mig själv. Tandborsten går varm och jag våga knappt prata med folk om jag inte är nyborstad. Jag hoppas verkligen att detta går över. Snart!

Köksträdgård

Fick ett ryck

I dag är det uppenbarligen en bra dag.
Min M har varit på lunchbesök. Det är så praktiskt att bjuda hem folk när dom tar med sig sin egen mat. Hon smutsade minimalt med disk. Bra så.
Själv festade jag till med en barnmatsburk utblandat med buljong. Mmmmm.....
Innan M kom tog jag ett rejält tag i Filorans rum. Där stor fyra bortglömda kartonger med småflickspryttlar. Jag tömde dem alla och fick en antydan till ordning i den gigantiska hyllan.
M hjälpte mig att bära upp en stor trasmatta på övervåningen. Nu ska jag dammsuga hos Filoran och rulla ut mattan.
Jag håller alla tummar och tår att det inte är mögelfläckar på den efter att den glömdes ute i somras...

M tror sig ha funnit orsaken till den äckliga lukten i vårt badrum - kattkiss. Hon, som är det närmaste expert man kan komma i ämnet kissande katter, tror att någon av våra raringar sätter sig och kissar ner i avloppet. Hm, skulle behöva en nanny-cam i badrummet...

skyldig?

Upp och ner - och ner

Det går upp och ner och fram och tillbaks. Ena dagen är jag jättepigg och glad och känner mig stark som Herkules. Andra dagen mår jag skit, vill kräkas i soppskålen och känner mig liten som en mask.

Men, jag går ner i vikt! Oj oj oj, vad jag går ner. Redan 8 kg har jag tappat sedan dagen för operationen. Det känns i kroppen. Byxorna ramlar ner och BH:n åker upp (den gör nämligen det när den inte sitter åt tillräckligt). Redan nu märker jag hur mycket lättare jag har att röra mig. Inte lika tungt. 
8 kg är 8 st mjölkpaket (om man inte har massa barn och köper stora 1,5 liters paketen, då är det lite mer än 5 paket).

En del säger att man som överviktig använder sin fetma för att hålla folk på avstånd. Nu behöver jag inte det längre. Jag har nämligen en andedräkt som slår knockout på vem som helst. Väldigt effektivt.

Första dumpen avklarad

I går skulle jag för första gången lämna hemmets trygga härd för lite äventyr.
Fika hos fina Lisa och kalas för pappa som fyllt år. För att göra det enkelt hade jag köpt naturdiets färdiga smoothies, päron/kiwi.
För att göra en lång historia kort, och lite mindre äcklig, den var godare på vägen ned än på vägen upp. Ca tio minuter efter en halv smoothie började jag ana oråd... Efter en liten stund började jag svettas och fick riktiga kramper i magen. Jag satt på Lisas toa med en hink i knät i ca 10 minuter. Då ångrade jag lite att jag inte stannat hemma. Stackars Lisa vill nog aldrig mer bjuda hem mig på fika.
Sedan var det över och jag mådde prima igen!
Jag antar att jag kommer behöva ta mig igenom detta ett antal gånger i framtiden. Nu vet jag i alla fall hur det känns. 

Bra dag i dag

Gjorde egen grönsakssoppa i dag. Jag kan fortfarande skörda örter från min lilla låda ute på baksidan. Det gjorde liksom soppan ändå godare.
Jag får bara i mig mina egna soppor. Allt annat gör mig illamående.
Men jag ska inte bara gnälla. Det bara drygt en vecka sedan jag fick hela tarmsystemet omkopplat. Jag är uppe, jag är pigg och smärtfri. Det är något att vara tacksam för.
Jag börjar dessutom skönja svaga antydningar till kindben...

Lasagnesoppa

Nu vet jag.
Man kan mixa lasagne till en soppa. Jag vet inte om jag vill gå så långt som att rekomendera det. Men man kan alltså, om man vill.

Det går nedåt..

Jag vägde mig i onsdags, förra veckan, för att få en före-op-vikt. Nu ställde jag mig på vågen och konstaterar att jag är 5 kg lättare!
Jag har ett delmål som jag länge önskat kunna nå till jul. Det verkar nästan möjligt nu.
Här om dagen var det riktigt tungt. Jag var deppig och ångrade nästan operationen. Redan i går började det lätta lite. Jag tog en promenad och hämtade barnen på eftermiddagen och det gjorde underverk. Jag har ju knappt varit utomhus på en vecka.
Frisk luft och fri sikt är gott för sinnet. För att inte tala om kloka vänner som hittat den perfekta balansen mellan att lyssna och låta.
Jag har hemskt svårt för sopporna. Jag testar alla olika varianter, men bara tanken på soppa får mig lätt illamående. Men -one week down, three to go...
Nu ska jag plåga mig själv genom att göra världens godaste lasagne till familjen... Undrar om man kan köra lasagne i mixern?

Frukost

GBP-style.

Inte någon bra dag

I dag var en dålig dag. En låg dag. En dag jag kunde varit utan. Men nu var jag inte det. I morgon är det visst en annan dag..

dagens första mål avklarat

Just nu känns varje mål mat som en utmaning. Jag vet att jag valt detta och att jag inte ska gnälla, men i dag är jag lite låg. Jag sov dåligt i natt. Vred och vände minst ett varv för mycket på varje tanke som landade i huvudet.

Jag har ringt till vår nya vårdcentral idag. Fick prata med en trevlig sjuksköterska. Efter att ha haft kontakt med Edsbergs Vårdcentral i många år blir jag förvånad varje gång en person anställd av Landstinget är trevlig mot mig. Dom kommer tycka att jag är en ovanligt tacksam patient...

Jag skulle också vilja avsluta varje inlägg med en variant av "hiss och diss" eller "najs och bajs" eller "flipp eller flopp". Problemet är att jag inte vet vad jag ska använda mig av för rubrik. Allt är ju liksom taget. Jag får fundera en stund.

Recept på ett gott flytande mellanmål

Det är knappt jag hinner vila mellan måltiderna. Ingen dumpning än så länge, vilket är skönt. Jag bävar så smått och skjuter gärna upp det obehagliga så långt det är möjligt.

I dag fixade jag ett gott mellanmål:
mixa ca 0,75 dl frysta bär (jag använde hallon och blåbär) med ca 1 dl mjölk (jag fegar och tar laktosfri så här i början) och en knapp tsk vaniljsocker. Sila ner i en snygg kopp och ät med sked.
Smaken påminde mig lite om paj, faktiskt.

aj aj aj

Note to self: sätt klockan i natt när det är dags för värktabletterna..

sällan har man varit så intressant

Jag har nu givit mig själv en injektion i magen för första gången sedan jag kom hem. Det är en medicin jag ska ta i ca en vecka för att minska risken för blodpropp. Det är inte så dramatiskt; bara att suga tag i en magvalk och sticka. Detta spektakel följdes noga av barnen som tyckte att jag var ganska modig. Det tycker jag med..

Sju hål i magen och bloggen ändrar riktning...

Man skulle kunna tro att jag blivit skjuten, men så är det lyckligtvis inte. Jag har sju hål i min mage efter att i torsdags gjort en GBP (gastric by pass). Jag har väntat på operationen sedan i januari och fick besked att det skulle ske 10 nov. I tisdags fick jag så ett samtal som gav mig chansen att få göra operationen tidigare. Jag tackade ja, och nu ligger jag här med sju hål i magen.
Jag fick komma hem i dag. Det är svårt att fatta hur snabbt man är uppe på benen efter att ha fått tarmsystemet omkopplat. Jag ska nu äta flytande föda i fyra veckor. Detta för att låta tarmarna få läka utan onödig påfrestning.
Innan jag bestämde mig för att göra operationen sökte jag mycket info på nätet. Jag hittade några bloggar, men inte särskilt många. Jag tänkte därför roa mig under min rehabilitering (och efter om det är kul) genom att skriva lite om hur jag upplever det att vara opererad och vad som händer med mig på denna resa.

Fredagkväll

Denna fredagskväll tillbringar jag i kirurgavdelningens allrum. Vi
tittar på idol iklädda maxitrosor, stödstrumpor och droppslangar. I
morgon får jag åka hem!
Skickat från min iPhone

Fin kompis som kom till mig från ett gäng raringar på jobbet. Tack snälla, fina!

Lång natt

Vi var fyra nyopererade i samma sal. Ingen sov särskilt mycket. Det
var toabesök och ring på sköterskan mest hela natten. När man
äntligen somnat dundrade en sjuksköterska in "bara för att se så
alla mår bra". Jag trodde att det skulle vara vilsamt att ligga på
sjukhus...

Skickat från min iPhone

Inte helt avspänt

oj oj oj

I dag ringde en operationsplanerare från DS till mig på jobbet. Hon gav mig en timma på mig att besluta om jag ville ha en operationstid PÅ TORSDAG! Alltså, om två dagar! Denna operation innebär att jag är sjukskriven minst tre veckor. Jag överlade med min chef och mina kollegor, min sambo och vår logistikbackup. Alla tyckte att jag skulle tacka ja.
Sagt och gjort. Nu är jag superstressad och vet inte hur jag ska få ihop allt. Ja, ja. När jag ligger på operationsbordet är allt glömt och förlåtet...
Jag har inte ens hunnit börja nojja över det nya liv som ska börja. Lika bra det.

En blöt studsmatta

Ännu ett i raden av våra dåliga samveten. En baksida i stort behov av höstomsorg. Men hela detta året kommer vi ge oss själva möjligheten att skylla på att vi är lägenhetsmänniskor från betongen som inte kan handskas med varken gräsmatta, utemöbler eller rabatter.

Det här går ju bra.

Undrar om jag kan fixa bilder också?

Skickat från min iPhone

konstgjord andning...

...i ett försök att hålla lilla bloggen vid liv? Men är det någon som läser? Kan ni inte skriva vilka ni är i en kommentar?
En tröttfredag med tecknad hyrfilm, takeaway thai, pizza till barnen och läsk.
Jag har varit lite upptagen med min nya kärlek de senaste dagarna. Jag har nämligen investerat i en Iphone och jag har sällan varit så till mig över en pryl! Man KAN inte ha tråkigt med en iphone. Nu ska jag bara lista ut hur jag ska göra för att blogga med den.
Nu: helg med städning, uppackning och 18-årskalas!

Vem äger problemet om en kjol är för kort?

I dag fick en ung praktikant på jobbet veta att någon klagat på att hon hade för kort kjol. Denna person gick till chefen och påtalade att klädseln var olämplig. Någon besökare skulle ha klagat...
Jag blir så arg! Vi arbetar med vuxna människor. Om det skulle vara så att någon blir sexuellt upphetsad av en kort kjol på en söt tjej, vem äger det problemet? Är det verkligen tjejen med kjolen?
Ska vi kanske ta och kliva in i 2000-talet och kräva att män(iskor) tar ansvar för sina egna reaktioner, sexuella eller andra?
På nästa möte kommer jag att begära att få läsa vilka regler som gäller kring klädsel på min arbetsplats. Jag kommer vilja veta exakt hur många centimeter över knät en kjol får sluta, och vem som fattat det beslutet. Jag kommer även att undra om reglerna gäller även alla kärringar eller bara vackra unga kvinnor?

Dum dum dum dum dum

Just nu är det inte många rätt jag har, om man frågar Filoran. Jag är DUM!!!!! Jag är jättedum på jättemånga sätt av jättemånga anledningar. Just i denna stund är jag jättedum för att hon trasslat in håret i sin hårsnodd.

ögongodis

Jag såg De Tre Musketörerna igår på Stadsteatern. Undebart drag! En riktig må-bra-föreställning. Det gjorde heller inte ont i ögonen ett dugg att se Fares Fares som tatuerad rock-bad-boy i långt hår och lågt skurna byxor. Inte ont alls, faktiskt.

Jag är lättare än de flesta..

Vilken tur att omgivningen inte fattade det, när det begav sig...

Några vänliga ord och lite smicker och jag gör vad som helst dammar av den gamla bloggen igen.

Jag står inför förändringar som jag inte har bestämt mig för om jag vill skriva så mycket om.
Återkommer när jag har bestämt mig.

I dag är jag extra glad att jag har dom vänner jag har...