I dag är en sådan där dag då jag konstaterar att mycket hinner hända under ett år. För ett år sedan mådde jag skit. Jag var fetare än någonsin och deprimerad, utan att ens förstå det. Vi bodde i en lägenhet 5 våningar över marken och trodde att vi skulle bli kvar där.
I dag har jag tappat 19 kg sedan dess. Jag mår bra och vi bor på marken i vårt alldeles egna (eller bankens om man ska vara petig men det tycker jag bara är trist) 70-tals palats.
Jag mår så bra efter operationen. Jag kan äta nästan vad jag vill och jag känner en frihet i förhållande till maten som jag aldrig känt i vuxen ålder. Jag har kontroll utan att kämpa. Jag avskyr mig själv lite mindre för varje vecka som går. Sedan operationsdagen har jag nu gått ner 13.3 kg.
Jag tog tidigt beslutet att vara öppen med min operation. Jag har så länge skämts så mycket för mig själv och min kropp att jag kände att det var viktig för mig att våga vara ärlig och prata om det jag går igenom. Det har jag inte ångrat. Jag har fått uteslutande positiva reaktioner och värme och stöd från personer jag inte alls förväntat mig det av. Jag har även fått ta del av människors berättelser om sin egen, eller någon närståendes, viktkamp. Många har någon som dom önskar vågade ta steget till operation och jag får många frågor om hur det fungerar och hur det känns.
Jag ha även återfått kontakten med en underbart bitchig piraya (ja, jag menar dig!) jag hade så roligt med på komvux för många år sedan.
Nu ska jag sluta dravla här och se till att få upp stjärnorna och stakarna innan familjen kommer hem!
