Jag har den senaste tiden haft anledning att reflektera en del över bloggande och hur mycket av sig själv och sina tankar som egentligen är lämpligt att lägga ut på nätet. En blogg som, till en början, mest besöks av vänner kan snabbt spridas till en publik man kanske inte riktigt tänkt sig. Inga nyheter men lätt att glömma bort.
Själv har jag haft svårt att hitta balansen. Ska jag vara helt anonym? Hur är det där med att lägga ut bilder på barnen? Hur kan mina texter tolkas? En text som är uppenbart ironisk för någon som känner mig, kan ju te sig fullkomligt absurd för någon annan. Hur tydlig måste man vara? Och hur kul blir det att läsa, om man ständigt ser till att helgardera sig för att inte riskera att göra någon upprörd?
Att blogga i fullständig anonymitet skulle ju, å andra sidan, öppna upp för en helt annan frihet. Då skulle jag ju kunna skriva om det jag inte riktigt vågar i dag....
Så, nu sätter jag punkt här. Kanske, kanske dyker jag upp någon annanstans i en annan skepnad. Eller inte.
