Hej svejs

Jag har den senaste tiden haft anledning att reflektera en del över bloggande och hur mycket av sig själv och sina tankar som egentligen är lämpligt att lägga ut på nätet. En blogg som, till en början, mest besöks av vänner kan snabbt spridas till en publik man kanske inte riktigt tänkt sig. Inga nyheter men lätt att glömma bort.
Själv har jag haft svårt att hitta balansen. Ska jag vara helt anonym? Hur är det där med att lägga ut bilder på barnen? Hur kan mina texter tolkas? En text som är uppenbart ironisk för någon som känner mig, kan ju te sig fullkomligt absurd för någon annan. Hur tydlig måste man vara? Och hur kul blir det att läsa, om man ständigt ser till att helgardera sig för att inte riskera att göra någon upprörd?
Att blogga i fullständig anonymitet skulle ju, å andra sidan, öppna upp för en helt annan frihet. Då skulle jag ju kunna skriva om det jag inte riktigt vågar i dag....
Så, nu sätter jag punkt här. Kanske, kanske dyker jag upp någon annanstans i en annan skepnad. Eller inte.

Det gäller att prioritera.

Jag prioriterar skumbad och ljudbok. Du?

Så här kan man också spendera en barnfri söndagskväll.

Nu skulle man kunna tro att vi inte vet att lyxa till livet lite när vi är barnlediga. Inget kunde vara mer fel. Innan jag gav mig i kast med det här glamorösa projektet var vi nämligen på IKEA och köpte nya matlådor. Så det så.

Filoran rockar

Hon är grymt musikalisk min unge. Jag har ingen aning om varifrån hon fått det, men jag hoppas att det är ett intresse som håller i sig.
För mig mördades musikintresset, med tvångslektioner i blockflöjt som vapen, redan i mellanstadiet. Ville man lära sig något instrument var man tvungen att börja med flöjt. När man är 10 har man lite svårt att se blockflöjtslektioner som en god framtidsinvestering. Men, jag antar att Sollentuna kommun efter det kunde spara in en hel del skattepengar genom nedskärningar av kommunal musikskola. Bitter? Vem då? Jag? Näääää...

samlat lite poäng

I dag samlade jag lite pluspoäng hos barnen genom att ställa till med lite lagom komplicerat kakbak.

bilden är naturligtvis stulen

inga fler

I dag har jag gjort slut på mina ord. Det var bara det.

Först till fritids vinner......vad?

Hur mycket av all stress man upplever har man skapat helt själv, undrar jag i dag?
Under eftermiddagens viktiga möte satt jag och sneglade på klockan och irriterade ihjäl mig över att vissa mötesdeltagare använde omotiverat många ord så snart dom skulle förklara något. Jag blev mer och mer stressad. Deon gav upp fullständigt och jag höll armbågarna tätt intill kroppen för att slippa svettringsskammen.
Äntligen tog evighetsmötet slut! Jag rusade iväg, insåg att jag glömt mobilen på jobbet, hann inte hämta, sprang till bilen, hamnade i ett köhelvete, gjorde en u-sväng, tog en omväg, gasade mellan fartkameror, äntligen framme, parkera bilen, småspringa (så där töntigt som bara kvinnor över 30 kan) till fritids. Pinsamt sen. Denna dag hade jag kommit bra nära jumboplatsen i tävlingen "den som hämtar barnen först vinner". Väl där möts jag av två barn som båda tittar på mig och besviket utbrister: "Neeeeeeeeeej! Varför kommer du redan?!" Fritidspedagogen ser min min och bjuder på en apelsinklyfta som tröst.
Ja, varför kom jag redan? Varför kunde jag inte slappna av i vetskapen att min barn har det mycket bra på fritids under eftermiddagen? Vem blir hjälpt av att jag stressar ihjäl mig till den grad att jag till och med luktar stress? Inte barnen. Inte jag.
Så, nu har jag fattat ett beslut. Vi utökar tiden på fritids med en halvtimma per dag. I stället tar jag en dag varannan vecka då jag försöker sluta riktigt tidigt så vi faktiskt hinner umgås lite. Som det är nu stressar jag ihjäl mig för att vinna en halvtimma här och där. En halvtimma som ändå förstörs av min stress. Jag är inte direkt en avslappnad och glad mamma efter en eftermiddag som i dag.

Nu ska jag bara försöka att inte hetsa upp mig över det faktum att det tagit mig pinsamt lång tid att inse något så simpelt.

Påt igen bara!

Känner mig sugen att blogga lite igen. Så, jag gör väl det då.
Inser att mitt senaste inlägg var i somras, när jag satt ute och drack sangria och hade det bra. I dag har det regnat på det där sättet som gör att man får vatten i näsan om man är ute mer än fem minuter.

Som vanligt är vi dåliga på att sköta våra föräldraplikter i tid. Panikhandling av vinterskor och jackor blev gjord i dag, men ännu inga varma vantar som fröken efterlyst i veckobrevet.

I går hade Filoran sin första tjej-middag. Det serverades tacos, glass, läsk och snacks. Fem fnittrande preteens bjöd mig inblick i en värld där det finns plats för både petshop och pojkvänner.
Själv stod jag för markservice med en halv karta alvedon i blodomloppet och snorpapper i fickorna. Det var det väl värt när jag såg hur nöjd Filoran var efteråt.

När jag läser igenom detta inlägg kan jag inte låta bli att fråga mig själv varför jag nödvändigtvis ska blåsa liv in en död blogg när jag skriver så hjärndödande trist. Vi får väl se om det bli någon bättring eller om jag blir tvungen att spärra mig själv från blogger för alltid...

Instant Sangria

Den är så god att jag inte hann fota den innan den tog slut.

Gör så här:

Ta ett vinglas, gärna modell balja.

lägg i två, tre skivor citron och lika många skivor apelsin

släng ner ett gäng isbitar

häll på ett hyfsat rödvin och lika mycket fruktsoda

KLART!

På äventyr i Uppsala

Semesterfirandet fortsätter.