tisdag 19 maj 2009

Moccamaster, my precious


Dricker mitt goda moccamaster-kaffe. Helt klart den bästa present jag någonsin önskat mig, min älskade moccamaster.

Barnen går runt och high-five:ar. Nu är det bara sekunder kvar innan någon slår för hårt och någon annan börjar gråta. Tiden utan bråk eller gråt är alltid utmätt. Man känner i luften när det är dags. Bäst att njuta av kaffet innan jag måste lämna det att kallna under den tid det tar att medla mellan smågrisarna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar