Nyss hemkommer efter en heldag om MI (motiverande intervju) kan jag inte låta bli att reflektera över detta med metoder. Metoder kan ju, i viss mån, jämföras med religioner. Man köper ett färdigt paket med guider och riktlinjer att hålla sig till vid varje givet tillfälle.
Det finns något så oerhört tilltalande över tanken att varje fråga har ett svar. Det är en trygghet och en säkerhet. Om det ändå skulle gå åt helvete så är det ju inte heller enbart mitt fel. Det är ju inte jag som uppfunnit METODEN. När vi om 15 år skrattar åt våra MI-sessioner så är det ju inte oss själva, utan METODEN, vi skrattar år. "Tänk vad tokig man var på den tiden".
Fråga: "vad ska jag göra när jag ställs inför detta problemet?"
Svar: "Du ska göra så här: ....."
Fråga: "men kan jag inte göra så här istället?"
Svar: "Det kan du, MEN om du vill vara trogen METODEN så ska du göra så här...."
Skönt, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar