Sällar mig till skaran som känner behov av att kommentera Svin-Littorin.
Det är svårt att inte uppröras efter att ha sett Littorin sitta med gråten i halsen och beskylla media och dess hetsjakt för sitt val att avgå. Att sitta och snyfta om att han inte är någon stålman och att barnen alltid, alltid går först. Att framställa sig själv som ett offer. Att tala om att det snart inte går att kombinera politiken med att vara en riktigt människa.
Jag undrar om han reflekterat över att kvinnorna han köper (jag utgår självklart i från att det finns fler) är någons barn? Kanske även någons förälder?
Littorin gråter inte för sina barn, han gråter för sig själv. Han värnar inte sin familj, han värnar sig själv och sina behov. Precis som män i hans position alltid satt sig själv och sina behov i främsta rummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar