Mina barn är den typen av syskon som irriterar sig på varandras sätt att andas. Den andres fräckhet att syresätta sin kropp på det där överdrivet högljudda sättet kan inte uppfattas som annat än en högst medveten provokation och är att liknas vid en krigsförklaring. Det är en del tjafs här hemma, med andra ord.
I kväll har vi tittat på Idol. Rättelse - vi har bråkat i soffan om vem som ska sitta var och vem som ska ha filten samtidigt som tv:n har varit på och det, om man får tro tv-tablån, har visats idol.
Av någon märklig anledning hamnade syskonen i samma säng(hur lät det där?) och somnade!
Ha! Nu ska dom små stridisarna få! Jag tänker låta dom ligga och trängas och vara nära varandra hela natten. På så sätt kanske några, djupt liggande dolda och gömda känslor av syskonkärlek och lojalitet kan väckas i deras hårda, kalla, missunsamma små hjärtan. Tänk om dom vaknar i morgon och älskar varandra! Då har jag vunnit och dom kommer aldrig att fatta hur jag överlistade dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar