Förra veckan morgonsimmade jag. Jag kände mig så duktig och pigg och allt det där man säger att man känner sig när man har motionerat. Detta ska minsann bli en ny v.a.n.a. En VANA, ska det bli! Jag känner på mig att denna nya VANA kommer att förändra mitt liv på ett närmast revolutionerande vis. Tänk, vilka andra VANOR som kan komma på köpet.... oj oj.....jag kommer knappt känna igen mig själv om ett halvår.
Så där lät det (i mitt huvud i alla fall).
Så, vad händer? Samma sak som händer varje gång: jag blir förkyld! Inte så där lite småsnuvig utan riktigt, jävla, jag-har-snor-i-hela-hjärnan-förkyld. Detta snor har trängt undan i alla fall 70% av mina hjärnceller som trängs utmed sidorna helt oförmögna att fungera. Jag har inte varit så här osmart sedan jag ammade.
Men, vad handlade det här inlägget om? Snor? Nej, om vanor. Ni ser, jag kan verkligen inte hålla tråden.
Hur som helst. VANAN är bruten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar