Söndagsångest

Ångest är väl att överdriva, men nog skulle jag gärna ha några dagar till ledigt.
En krossad bilruta gör att allt blir lite besvärligare i morgon. Vilka i-landsproblem man kan ha.
Flytten närmar sig och röran bara växer och växer. Jag vet att det är så här att flytta. Jag vet att det går över. Ändå börjar jag känna paniken komma smygande...
I morgon börjar en riktigt intensiv jobbvecka och nästa blir ändå värre.
Andas i kvadrat, har jag fått lära mig. Just nu känns det mest som om jag andas i spiral.
En kostymfilm kanske kan råda bot på detta tillstånd? Jag testar.

Min senaste last

Jag är otroligt barnslig, jag vet. Om jag skulle glömma har jag många som kan påminna mig.

lärdom

När man reser så upplever man och lär sig nya saker. Denna helg har jag lärt mig följande:
- i en stad där de flesta du möter på gatan är påtända är det oklokt att lämna bilen i ett industriområde, även om du betalar 90 kr i parkeringsavgift.
- när du ringer till polisen i Norrköping hamnar du hos en trevlig kvinna i Skåne.
- det kostar 1200 kr att få ett hål där det brukar sitta en bilruta täckt av plast och tejp.
- när en femåring säger att han måste gå genom halva Kolmården igen därför att han vill köpa ett linne med en tiger kan han mena studsboll.
- att se ett lejon känns inte lika mycket i magen som att bli sedd av ett lejon.
- man kan inte vara cynisk efter att ha sett delfinbebisar dansa åt fel håll i otakt.
- sova och bajsa gör man bäst hemma.

Hm

Vi är några som tänkte ta safariparken först.

Stockholmarna flyr.

Det är tydligen många som vill ut ur staden.

Moccamaster, my precious

Dricker mitt goda moccamaster-kaffe. Helt klart den bästa present jag någonsin önskat mig, min älskade moccamaster.

Barnen går runt och high-five:ar. Nu är det bara sekunder kvar innan någon slår för hårt och någon annan börjar gråta. Tiden utan bråk eller gråt är alltid utmätt. Man känner i luften när det är dags. Bäst att njuta av kaffet innan jag måste lämna det att kallna under den tid det tar att medla mellan smågrisarna.

Nybadad son

Hungrig katt

Bästa tjejen.

Nu dammar jag av den här gamla bloggen

Jag ska varsko min ende läsare (hej, hej) om att jag är tillbaks i cyberrymden igen.
Nu, 5 månader senare, är inget (förutom julgardinerna som fortfarande hänger i fönstret) sig likt. Vi har blivit med radhus och flyttar om några veckor. Det är underbart, läskigt, kaotiskt och mycket mer.
Storasyster måste byta skola och det är inte helt lätt för henne. Vi har varit och träffat nya klassen och nya läraren och konstaterat att det kan bli riktigt bra detta. Som hon själv säger: "det är blandade känslor att flytta".
Lilleman börjar förskoleklass och ska träffa sina nya kompisar på tisdag för första gången.

Varken jag eller B är särskilt förtjusta i förändringar. Därför är det lite av en, ovanligt utdragen, bergodalbanetur över våra liv just nu.
Men, oj vad nyttigt!