Omak

Hej svejs

2010-11-20T10:04:00.000+01:00

Jag har den senaste tiden haft anledning att reflektera en del över bloggande och hur mycket av sig själv och sina tankar som egentligen är lämpligt att lägga ut på nätet. En blogg som, till en början, mest besöks av vänner kan snabbt spridas till en publik man kanske inte riktigt tänkt sig. Inga nyheter men lätt att glömma bort.
Själv har jag haft svårt att hitta balansen. Ska jag vara helt anonym? Hur är det där med att lägga ut bilder på barnen? Hur kan mina texter tolkas? En text som är uppenbart ironisk för någon som känner mig, kan ju te sig fullkomligt absurd för någon annan. Hur tydlig måste man vara? Och hur kul blir det att läsa, om man ständigt ser till att helgardera sig för att inte riskera att göra någon upprörd?
Att blogga i fullständig anonymitet skulle ju, å andra sidan, öppna upp för en helt annan frihet. Då skulle jag ju kunna skriva om det jag inte riktigt vågar i dag....
Så, nu sätter jag punkt här. Kanske, kanske dyker jag upp någon annanstans i en annan skepnad. Eller inte.

Det gäller att prioritera.

2010-11-02T17:59:00.001+01:00

Jag prioriterar skumbad och ljudbok. Du?

Så här kan man också spendera en barnfri söndagskväll.

2010-10-31T20:12:00.001+01:00

Nu skulle man kunna tro att vi inte vet att lyxa till livet lite när vi är barnlediga. Inget kunde vara mer fel. Innan jag gav mig i kast med det här glamorösa projektet var vi nämligen på IKEA och köpte nya matlådor. Så det så.

Filoran rockar

2010-10-31T13:59:00.001+01:00

Hon är grymt musikalisk min unge. Jag har ingen aning om varifrån hon fått det, men jag hoppas att det är ett intresse som håller i sig.
För mig mördades musikintresset, med tvångslektioner i blockflöjt som vapen, redan i mellanstadiet. Ville man lära sig något instrument var man tvungen att börja med flöjt. När man är 10 har man lite svårt att se blockflöjtslektioner som en god framtidsinvestering. Men, jag antar att Sollentuna kommun efter det kunde spara in en hel del skattepengar genom nedskärningar av kommunal musikskola. Bitter? Vem då? Jag? Näääää...

samlat lite poäng

2010-10-30T19:29:00.002+02:00

I dag samlade jag lite pluspoäng hos barnen genom att ställa till med lite lagom komplicerat kakbak.

bilden är naturligtvis stulen

inga fler

2010-10-28T20:31:00.000+02:00

I dag har jag gjort slut på mina ord. Det var bara det.

Först till fritids vinner......vad?

2010-10-27T19:51:00.001+02:00

Hur mycket av all stress man upplever har man skapat helt själv, undrar jag i dag?
Under eftermiddagens viktiga möte satt jag och sneglade på klockan och irriterade ihjäl mig över att vissa mötesdeltagare använde omotiverat många ord så snart dom skulle förklara något. Jag blev mer och mer stressad. Deon gav upp fullständigt och jag höll armbågarna tätt intill kroppen för att slippa svettringsskammen.
Äntligen tog evighetsmötet slut! Jag rusade iväg, insåg att jag glömt mobilen på jobbet, hann inte hämta, sprang till bilen, hamnade i ett köhelvete, gjorde en u-sväng, tog en omväg, gasade mellan fartkameror, äntligen framme, parkera bilen, småspringa (så där töntigt som bara kvinnor över 30 kan) till fritids. Pinsamt sen. Denna dag hade jag kommit bra nära jumboplatsen i tävlingen "den som hämtar barnen först vinner". Väl där möts jag av två barn som båda tittar på mig och besviket utbrister: "Neeeeeeeeeej! Varför kommer du redan?!" Fritidspedagogen ser min min och bjuder på en apelsinklyfta som tröst.
Ja, varför kom jag redan? Varför kunde jag inte slappna av i vetskapen att min barn har det mycket bra på fritids under eftermiddagen? Vem blir hjälpt av att jag stressar ihjäl mig till den grad att jag till och med luktar stress? Inte barnen. Inte jag.
Så, nu har jag fattat ett beslut. Vi utökar tiden på fritids med en halvtimma per dag. I stället tar jag en dag varannan vecka då jag försöker sluta riktigt tidigt så vi faktiskt hinner umgås lite. Som det är nu stressar jag ihjäl mig för att vinna en halvtimma här och där. En halvtimma som ändå förstörs av min stress. Jag är inte direkt en avslappnad och glad mamma efter en eftermiddag som i dag.

Nu ska jag bara försöka att inte hetsa upp mig över det faktum att det tagit mig pinsamt lång tid att inse något så simpelt.

Påt igen bara!

2010-10-24T22:03:00.000+02:00

Känner mig sugen att blogga lite igen. Så, jag gör väl det då.
Inser att mitt senaste inlägg var i somras, när jag satt ute och drack sangria och hade det bra. I dag har det regnat på det där sättet som gör att man får vatten i näsan om man är ute mer än fem minuter.

Som vanligt är vi dåliga på att sköta våra föräldraplikter i tid. Panikhandling av vinterskor och jackor blev gjord i dag, men ännu inga varma vantar som fröken efterlyst i veckobrevet.

I går hade Filoran sin första tjej-middag. Det serverades tacos, glass, läsk och snacks. Fem fnittrande preteens bjöd mig inblick i en värld där det finns plats för både petshop och pojkvänner.
Själv stod jag för markservice med en halv karta alvedon i blodomloppet och snorpapper i fickorna. Det var det väl värt när jag såg hur nöjd Filoran var efteråt.

När jag läser igenom detta inlägg kan jag inte låta bli att fråga mig själv varför jag nödvändigtvis ska blåsa liv in en död blogg när jag skriver så hjärndödande trist. Vi får väl se om det bli någon bättring eller om jag blir tvungen att spärra mig själv från blogger för alltid...

Instant Sangria

2010-07-21T20:43:00.001+02:00

Den är så god att jag inte hann fota den innan den tog slut.

Gör så här:

Ta ett vinglas, gärna modell balja.

lägg i två, tre skivor citron och lika många skivor apelsin

släng ner ett gäng isbitar

häll på ett hyfsat rödvin och lika mycket fruktsoda

KLART!

På äventyr i Uppsala

2010-07-21T16:27:00.001+02:00

Semesterfirandet fortsätter.

"Jag är för vacker för att bli träffad!"

2010-07-20T19:11:00.000+02:00

Deklarerade Filuren 10 sekunden innan den stenhårda bollen träffade hans näsa.

Så här firar vi semester

2010-07-20T15:39:00.001+02:00

Killarna på grönbete.

Det tog några minuter innan dom upptäckte hur man slet sig ur selarna och drog till skogs.

Bad med och utan puffar

En ståtlig solros

Här kommer det zuccini i min lilla låda

och klematis. Jag är lite nöjd över att jag detta år lyckats med att få en hel del att växa i den lilla täppan.

Den här pajen orsakade nära nog världskrig då det visade sig att Filuren inte gillar bananpaj och att jag, genom att tillverka denna styggelse till bakverk, kvalificerat mig som den värsta mamman som någonsin existerat. Vi andra tyckte att den var god.

Pajintermezzot glömdes dock snabbt bort när männen i mitt liv försjönk in i Marios underbara värld

Trist när pappa lägger beslag på ens bästa leksak hela tiden.

Back in the hood.

2010-07-18T13:19:00.002+02:00

Gjorde ett gästspel i våra gamla kvarter. Jag har tidigare sagt att jag inte saknar något från Sollentuna. I dag upptäckte jag att det gör jag visst. JAG SAKNAR ICA MAXI! Annars är allt bra.

gaaaaaaaaah! Ge mig! Cravings! Vill ha!

2010-07-16T12:11:00.000+02:00

Min laptop låter som ett reaplan, har ett batteri som dör innan jag knappt dragit ur sladden och en hel del onämnbart guck under tangentbordet. Den blir så varm att den omöjligt går att ha i knät, och borde därför inte ens få kalla sig en laptop längre. Jag försöker att bromsa, hejda och tala mig själv till rätta. Ändå.... Jag är beredd att gå mycket långt för denna skönhet. Jag kan skuldsätta mig och sälja min svarta själ till självaste el-giganten om jag bara finge lägga tassarna på den här pärlan.

Jag är säker på att vi skulle bli mycket lyckliga tillsammans.

Semester!

2010-07-12T09:49:00.001+02:00

Svin Littorin

2010-07-10T09:07:00.000+02:00

Sällar mig till skaran som känner behov av att kommentera Svin-Littorin.

Det är svårt att inte uppröras efter att ha sett Littorin sitta med gråten i halsen och beskylla media och dess hetsjakt för sitt val att avgå. Att sitta och snyfta om att han inte är någon stålman och att barnen alltid, alltid går först. Att framställa sig själv som ett offer. Att tala om att det snart inte går att kombinera politiken med att vara en riktigt människa.
Jag undrar om han reflekterat över att kvinnorna han köper (jag utgår självklart i från att det finns fler) är någons barn? Kanske även någons förälder?
Littorin gråter inte för sina barn, han gråter för sig själv. Han värnar inte sin familj, han värnar sig själv och sina behov. Precis som män i hans position alltid satt sig själv och sina behov i främsta rummet.

Ordnung!

2010-07-09T14:43:00.000+02:00

Nu är postitblocken lagda i ordning, german style. Jag är redo för semester.

Monstermamma vs moderslös?

2010-07-06T20:05:00.000+02:00

Jag känner mig sliten som aldrig förr. Denna vår har varit tuff, minst sagt. Nu ser jag med tillförsikt fram emot fem lediga veckor i familjens sköte. Jag försöker affirmera mig till att bli den lugna, tålmodiga och blida semestermamman jag så gärna skulle vilja vara. Men, om jag känner mig själv rätt så står jag i hallen på måndag morgon kvart i nio och skriker mig hes om att vi har bråttom till simskolan och att den som inte skyndar sig att hitta badkläder och simglasögon kommer att drabbas av någon fånig bestraffning min överkokta hjärna kläckt fram och som jag i alla händelser inte kommer driva igenom.
Jag önskar ganska ofta att jag hade en sådan där minnesförstörarmackapär som Will Smith har i filmen Men In Black. Då skulle jag radera monstermamman ur mina stackars barns minnen och bara lämna kvar resten. Problemet med den lösningen skulle å andra sidan bli att mina barn, med största sannolikhet, skulle växa upp i tron att de aldrig haft någon mamma.

Abstinent

2010-07-05T21:13:00.000+02:00

Jaha, vad ska jag göra nu då? Ingen match i kväll heller.
Jag börjar bli orolig för hur jag ska klara mig när VM är över.

Det tar sig

2010-07-02T16:50:00.001+02:00

När jag kom hem från jobbet i dag hälsades jag välkommen av denna skönhet.

Fredag! TGIF! Fredagsmyyyyyyyyyys!

2010-07-02T08:29:00.000+02:00

Jag hade tänkt skriva ett "guuuuuud vad skönt att det är fredag och att jag bara har en vecka kvar till semestern"-inlägg. Men vem vill läsa det?
Jag har i alla fall somrat till bloggen lite.

Krii: jag utmanar dig och din härliga, men lite sömniga, blogg! Ett inlägg om dagen hela nästa vecka. Är du med?

I mänsklighetens tjänst

2010-07-01T19:24:00.001+02:00

Läste en rolig artikel, som jag inte hittar länken till, om hur ångestskapande alla dessa "titta-in-i-mitt-lilla-mysiga-perfekta-liv-där-jag-gör-vardagen-vacker-genom-att-sätta-ekologiska-blommor-från-min-trädgård-i-en-110årig-glasburk-som-jag-ärvt-efter-min-farmor-som-jag-hade-en-nära-och-kär-relation-till"- bloggar kan vara.
Därför tänker jag verka för jämnvikt genom att ge lite bilder från min egen vardag. Dom är romantiserade endast genom den lite suddiga, färgade hipstamaticlinsen på min älskade iphone. Detta är något av det som mötte mig när jag klev in i mitt kök strax före halv sex i dag, tillsammans med trötta och hungriga barn:

På bilden syns inte alla smulorna som legat och mognat i solen sedan frukost. Lägg däremot gärna märke till hur vi fullbordar bilden av kaos genom att lämna luckorna till köksskåpen öppna.

Snart byter jag vy

2010-07-01T16:36:00.001+02:00

Bara sex arbetsdagar kvar...

Sommarfin telefon

2010-06-29T20:00:00.002+02:00

Det är lite som att ha en tamagotchi.

Om Israel

2010-06-03T22:45:00.000+02:00

I dag gled lunchkonversationen med kollegorna in på Israel och den senaste tidens fruktansvärda händelser. Jag blev förvånad att hos vissa finna inställningen att det förflutna till viss del rättfärdigar det som händer i Palestina i dag. Det sades inte rakt ut, men var ändå tydligt. Jag blev så ställd att jag inte fann något klokt att säga. Tur att det finns andra som säger det så bra.

Metoden som religion?

2010-05-25T19:16:00.000+02:00

Nyss hemkommer efter en heldag om MI (motiverande intervju) kan jag inte låta bli att reflektera över detta med metoder. Metoder kan ju, i viss mån, jämföras med religioner. Man köper ett färdigt paket med guider och riktlinjer att hålla sig till vid varje givet tillfälle.
Det finns något så oerhört tilltalande över tanken att varje fråga har ett svar. Det är en trygghet och en säkerhet. Om det ändå skulle gå åt helvete så är det ju inte heller enbart mitt fel. Det är ju inte jag som uppfunnit METODEN. När vi om 15 år skrattar åt våra MI-sessioner så är det ju inte oss själva, utan METODEN, vi skrattar år. "Tänk vad tokig man var på den tiden".

Fråga: "vad ska jag göra när jag ställs inför detta problemet?"
Svar: "Du ska göra så här: ....."
Fråga: "men kan jag inte göra så här istället?"
Svar: "Det kan du, MEN om du vill vara trogen METODEN så ska du göra så här...."
Skönt, eller hur?

Jag tror jag har hittat en ny hjälte

2010-05-24T21:49:00.000+02:00

word

Radhus is da shit.

2010-05-21T22:18:00.000+02:00

Aldrig trodde jag att jag skulle hamna i en radhuslänga i ytter-ytterförort (vad annars kan man kalla en kommun där var tredje innevånare är en häst?). Aldrig trodde jag att jag skulle sticka huvudet över staketet och bjuda in grannen, som påtar i sin perfekta trädgård, på kaffe och bananpaj. Aldrig trodde jag att jag skulle njuta av att min lilla trädgård invaderas av främmande ungar som har upptäckt att vår studsmatta har bäst studs i området.
Ändå är det just så det har blivit. Och jag trivs som fan. Jag vill bo i ett område där alla vet vad mina barn heter, när dom ska gå och lägga sig och huruvida dom har någon allergi. Jag njuter av varje boll som kommer farande över grannens patetiska häck och krossar mina plantbebisar, varje snedskjuten badmintonboll och varje misslyckat frisbeekast som hamnar på min tomt.
I måndags när jag kom hem från jobbet möttes jag av gårdens alla ungar i alla åldrar som sprang runt och lekte tjuv och polis/burken (det berodde på vem man frågade). Känslan när jag såg Filuren och Filoran springa sig svettiga och leka sig smutsiga på just det sätt barn ska få göra, var oslagbar. Då visste jag att vi gjorde rätt som lämnade lägenheten för radhuslängan. Radhus is da shit.

Längtar hem

2010-05-17T18:35:00.000+02:00

Sitter på kontoret och längtar hem. Vill hinna sitt en liten, liten stund i solen och njuta innan den försvinner bakom jättetallen på baksidan.
Det är inte så dumt att längta hem, när jag tänker efter.

Kategori: äckel i hallen

2010-05-16T20:23:00.000+02:00

Hittade en bajskorv under hallbyrån i dag. Hoppas att det var från någon av katterna...

Tulpan i radhusträdgården

2010-05-15T14:43:00.000+02:00

Ett arv från tidigare ägare är tulpanerna som dyker upp på
oväntade ställen.

Typiskt

2010-05-13T22:07:00.000+02:00

Precis vad jag inte behöver.

Upp till bevis!

2010-05-12T20:18:00.001+02:00

I åratal har jag tjatat och längtat efter att få flytta till hus eller radhus. Ner på marken med en egen liten täppa. Förra året fick jag äntligen som jag ville. I juni flyttade vi in i radhuslängan. Förra sommaren begränsades mitt trädgårdsarbete till att försöka ta död på alla misskötta ölandstokar som vanprydde vår lilla tomt. Vi tog ju även itu med häcken från helvetet. Sammanfattningsvis kan man väl säga att trädgårdsarbetet gick mest i utrotandets tecken. Denna sommar är det ju då meningen att jag ska få saker att faktiskt överleva.
I skrivande stund har jag vardagsrummet fullt av små krukor där jag sått små frön som ska växa upp till vackra, färgsprakande blommor. Att fylla krukor med jord gick bra. Att peta ner små frön gick också bra. Jag har, märkligt nog, även lyckats vattna alla dessa krukor tillräckligt ofta för att de små fröna kunde börja gro. Nu känner jag att jag närmar mig det kritiska momentet i detta äventyr. Nu är det nämligen dags att plantera ut dessa klena på bebis-plantor för att, lik en förälder som släpper ut sina barn själva för första gången, låta dem få möjlighet att växa sig starka och klara sig på egen hand. Jag är nervös.
När är bästa tidpunkten för detta?
Timing is everything, känner jag.
Om jag sätter ut bebisarna för tidigt kommer dom att chockas svårt i den kalla verklighet vi kallar radhusträdgård. Om jag istället väntar för länge kommer de små plastkrukorna från plantagen att bli för små och trånga och dom stackars plantorna kommer att dö kvävningsdöden.
Det hänger alltså på mig att hitta den rätta tidpunkten, om de stackarna ska ha en chans att överleva.
Pressen, pressen...

Man ser hur de redan nu lutar sig mot ljuset och längtar ut. Men vad vet dom egentligen om vad som väntar där ute?

Redo för verkligheten?

Kan man dricka vin ur kartong kan man väl odla solrosor i en påse?

så, vad hittar vi väl här?

2010-05-11T19:26:00.000+02:00

En försummad liten smula av cyberrymden. Jag tror jag skulle behöva komma igång och skriva lite. Vara lite mer kreativ.
Just nu är livet jobb, barn, jobb, barn, jobb, barn, lite fåfänga försök till trädgårdsarbete, lite facebook och inte mycket mer.

I dag har varit kontrasternas dag på jobbet. Jag önskar jag kunde skriva mer om det jag möter om dagarna och vad det gör med mig och mina kollegor. Det skulle kunna bli en riktigt spännande blogg.
Jag har privilegiet att dagligen tvingas reflektera över etik, moral, grymhet, hopp, frihet och ansvar. Ibland är det tungt, men skratten kommer alltid emellanåt och lättar upp. Tacksamheten över att få arbeta i en grupp där det är tillåtet att skratta är större i dag än andra dagar. Jag har blivit påmind om att alla inte har det lika bra som jag.

Jag rensade mobilkameran häromdagen. Här kommer en samlig slumpmässigt utvalda bilder ur mitt lilla liv:

Filuren bakar rulltårta

Filuran spelar sin första konsert

Jag längtar efter årets första rabarber

O, vad det låter bra!

2010-02-03T11:47:00.000+01:00

Filoran tränar Cello. Det är den gamla Fem-myror-är-fler-än-fyra-elefanter-dängan: "O,o, o, o, o vad det låter bra, det är O:et i order som göret".
Katterna flyr i panik, som om man sprutat senap i baken på dem.
Jag konstaterar att någon av oss två är betydligt mindre musikalisk än jag trodde. Jag hoppas att det är jag.

Nog nu!

2010-01-27T17:32:00.000+01:00

Jag vet att det är pensionärsaktigt att gnälla om vädret. Jag vet att vi ska vara glada att vi har vintrar kvar. Jag vet att detta är något av den tristaste typen av blogginlägg. Men, om jag inte får avreagera mig på min egen blogg...?
Så här kommer det, en gång för alla:
JAG ÄR SÅ INIHELVETE TRÖTT PÅ DEN HÄR FÖRBANNADE VINTERN OCH KYLAN!
Så, nu känns det bättre. Lite som att sparka sig trött. Testa, vettja.

En annorlunda arbetsdag i dag

2010-01-26T17:00:00.000+01:00

I dag har jag agerat privatchaufför åt en kollega som fått en allergisk reaktion av penicilin. Först närakuten på Löwet och sedan medicinakuten på Danderyd. Jag har nästan inte jobbat alls. Varför är jag då så in in bängen trött?
Snart kommer Filoran med kompis från extrainsatt Cellolektion. Jag tänkte bjuda på laxburgare. Det blir en premiärrätt för mig så här en vanlig tisdag. Bäst att hacka löken innan dom kommer, så att dom inte märker att den finns där. Ett gammal djungelordspråk: "Lök som inte syns smakar inte."

En lista

2010-01-23T16:39:00.002+01:00

Var inne hos fina Pirayan och stal en lista:

Piercingar ?
Nej, tack.

Ärr ?
Sju hål i magen efter magopen. Det ser ut som om jag varit olyckligt inblandad i en skottlossning. Ett bikiniärr efter en annan operation.

Längd ?
164 och en halv.

Vikt ?
27 kg mindre än för ett år sedan.

Skostl ?
39-40

Hårfärg?
Just nu brunt.

Fräknar ?
Inga alls. Det skulle varit fint med några på näsan.

Dricker du ?
Inte just nu.

Vilket schampoo använder du ?
Varierar

Vilken parfym använder du mest ?
Använder ytterst sällan parfym.

Vad är du rädd för ?
Kontrollförlust

Gillar du att tvätta ?
Det är en av hushållssysslorna jag gärna skulle betala någon annan att utföra.

Gillar du bergodalbanor ?
Om jag slipper åka med så är dom helt ok.

Senaste.....

Film du hyrde ?
Minns inte

Film du såg på bio ?
Ice Age 3

Låten du hörde ?
Någon låt från Pinks senaste

Senaste låten du laffade ner?
Jag har aldrig laddat ner någon låt. Spoifyar gör jag dock. Senast: U2s version av Helter Skelter.

Senaste personen du ringde ?
Pappa

TV-program du såg ?
Let´s Dance

Favorit....

Låt ?
I want you, med Elvis Costello

Saker att göra ?
Prata

Sport ?
Fotboll (på TV)

Dryck ?
Ginger Ale

Kläder ?
Just nu en rea-klänning och tights.

Film ?`
Oj, jag kan inte välja.

Bil ?
Jag gillar min gamla Volvo.

Har du någonsin .....

Ljugit för någon ?
O, ja. Jag gör det skrämmande bra dessutom.

Varit i slagsmål?
Jag blev nedsparkad av en klasskompis dagen före studenten. Hon tyckte att jag var dryg som inte ville festa med henne....

Arresterats ?
Nej

Träffat någon från internet IRL ?
Ja

Personer från grundskolan du fortfarande har kontakt med ?
Nu ska vi se...
Bästa M, Psyco killer Man, och ett lite trevlig gäng på fejjan.

Senaste boken...

Du läste ?
Jag håller på att traggla mig igenom Läckbergs senaste. Det går trögt.

Person du fick e-mail från ?
Underbara Jenny som jag är så pinsamt dålig på att hålla kontakten med.

Person du fick brev ifrån ?
SBAB

Person du fick sms från ?
HM

gången hela familjen åt middag ihop ?
I går

Saken du köpte ?
Fyra kassar mat på Willys

saken du gjorde i dag ?
Firade kusinens 9 årsdag med tårta, paket och sång.

svordomen ?
fan

När stiger du upp på morgonen ?
Kl 06.00 på vardagar. Helger så sent som möjligt.

Vad har du på dig ?
Svarta byxor och en brun top

Vad ska du göra i kväll?
Umgås med familjen och ett extra barn som ska sova över.

Vad är du allergisk mot ?
Självutplånande offer som vägrar ta ansvar för sin egen livssituation.

Använder du hårspray ?
Jag köpte något märkligt när jag klippte mig sist. Kanske faller det under kategorin hårspray.

Kan du stå på händer ?
Nej, men jag kan böja mig fram och ställa mig på mina händer. Överrörlig.

Håkan Hellström elle The Ark ?
Nej tack.

Salt eller socker ?
Beror på.

Gillar du ketchup ?
Hell yes!

Är du glad nu ?
Bortsett från att jag ångrar att jag gav mig på denna f-bannade lista är jag ganska glad.

Är du glad nu ?
Fråga en gång till så blir jag arg..

Vad dansar du till ?
Pistolhot

Stockholm är ?
En stad som jag bor några mil utanför och gärna besöker.

Göteborg är ?
En stad jag aldrig besökt, men gärna skulle vilja.

Kan du sjunga ?
Ja, om andan faller på, akustiken är rätt och ingen lyssnar.

Makaroner eller spaghetti ?
Spaghetti

Land du vill besöka ?
USA

Ur tonårsmun

2010-01-23T15:59:00.000+01:00

17-åriga kusinen till mig:
- kommer du ihåg mina ögonbryn för två år sedan?
Jag:
- hrm... nej..?
17 -åriga ego-monstret:
- Mäh, allvarligt? ALLA kommer ihåg mina ögonbryn!!
Jag:
- Förlåt...?

Torsdagsdravel

2010-01-21T17:05:00.001+01:00

Sitter med datorn i knät i soffan. Jag har jobbat, hämtat barn, lagt in en tvätt, sorterat 60 liter smutstvätt, fläkt upp en kyckling (på ett sätt som oroande nog gav mig oanständiga associationer) och masserat den samma med smör och kryddor, tömt diskmaskinen, fyllt diskmaskinen, matat katterna och öppnat posten.
Nu står porr-kycklingen i ugnen och doftar frestelser. Snart ska jag skala potatis och fixa sallad.
Det är ett upphetsande liv man lever, sanna mina ord.

Killarna och katterna

2010-01-09T11:59:00.001+01:00

aj aj aj

2010-01-08T07:50:00.000+01:00

I går fick jag ont i magen, eller var det ryggen? Sedan dom rotade runt och drog om tarmarna är jag inte längre säker på vad som är vad. Jag hade så ont i går att jag till slut letade fram mina citodon jag fick efter operationen och gick till sängs. Somnade 7 med kläder på. Vaknade halv 12, klädde av mig och somnade om. I dag har jag lika ont. Jag hoppas att jag kan få en akuttid hos läkaren.
Misstänker att det kan vara en UVI som vandrat upp i njurarna som ställer till det.
Jag har inte ett dugg tid att vara sjuk i dag. Skulle upp i utskott med ett ärende och sedan ha ett gäng viktiga besök. Ja, ja det är bara att gilla läget.
Tur att kollegan K är tillbaks från ledighet och kan hjälpa mig att styra upp.

På glid

2010-01-07T15:16:00.000+01:00

Jaha, så har man klarat av sin första dikeskörning.
Det hela var mycket odramatiskt. Ett möte på en smal landsväg, håll till höger, och så satt jag där. Gentlemannen jag skulle bereda plats för stannade genast för att hjälpa till. Efter några minuter kom ytterligare en vänlig man från andra hållet och mitt i alltihop en promenerande ung herre, i gymnastikskor, som så ut att ha rymt från något ensligt behandlingshem.
Dom var mycket hjälpsamma och entusiastiska, alla tre. Dom ropade instruktioner till mig: "fullt rattutslag till vänster!" "Backa!" "Vrid ratten åt höger!" Det blev bara lite pinsamt när dom utbytte menande blickar efter att jag svarat nekande på samtliga frågor som handlade om huruvida jag hade några praktiska ting, typ bogserlina eller spade i bilen.
Men där och då, i ett dike på Vallentunas landsbygd, tog jag gärna på mig rollen som den klantiga kvinnan som bevisligen bara kan köra marginellt bättre än en höna (och detta endast därför att mina ben når pedalerna om jag skjuter fram sätet tillräckligt). Männen tog rollerna som räddare i nöden, väl utrustade med lika delar hjärnor och muskler. Dom funderade, överlade, knuffade, puffade och ropade tydliga, lättfattliga, instruktioner till hönan i bilen (jag misstänker att dom alla tre var närmare bekant med hönor och deras bristande förmågor sedan tidigare). Jag vred ratten åt ena hållet, jag vred åt andra hållet, jag kom till slut på att det går bättre om jag lägger i en växel innan jag gasar och jag kom upp på den lilla lilla hala vägen igen.

Ett lagom långt äventyr, en lagom kall vinterdag i ett underbart vinterlandskap.

Söndagssöndag igen!

2010-01-03T10:01:00.000+01:00

Under året tycker jag att veckorna mest består av måndagar och fredagar. Allt där emellan är som ett töcken. Nu, under helgerna, känner jag att det är söndagarna som utmärker sig. Söndagarna som ställer krav på förberedelser inför den vardag som obönhörligen kommer, samtidigt som det ska reflekteras över den lediga tid som varit. Har vi spenderat den väl? Har barnen fått tillräckligt med det som barn ska få när dom har jullov? Har vi vuxna fått tillräckligt av det vuxna behöver för att orka ännu ett år av jobb, matlagning, städning, uppfostran, renovering och IKEA-trippar?
Efter jul- och nyårshelgerna, detta år, känner jag mig mycket nöjd. Vi har hållit två större gästabud i radhuset och det har varit härligt. Jag tivngade mig själv att inte blir stressad och få prestationsångest över matlagning, inredning och städning. Folket fick ta det som det var, och det gick ju riktigt bra.
Barnen fick lång-ledigt med hjälp av mormor och morfar som bjöd hem till nya bäddsoffan. Det märks att det varit skönt för kidsen att ha en längre ledighet. Dom har fått en välbehövlig paus från stress och bråk om bortappade vantar/hjälmar/byxor/mössor. I morgon är det fritids igen. På med termobrallerna och håll i vanten för guds skull!
Vi börjar jobba. Men det få vara ok. Det är ändå en mjukvecka med röd dag mitt i. Som en reklampaus mitt i filmen.

Söndagarnas söndag

2009-12-27T19:15:00.000+01:00

I dag har vi haft en livet-före-barn-slappar-dag. Kollat på tv och film hela dagen. Ätit framför tvn (oh ljuva lyx) och betett oss som två ansvarslösa ungdomar. Det har varit underbart!
I morgon börjar jag jobba och jag misstänker att jag kommer ha alldeles för mycket att göra. Barnen är hos mormor och morfar några dagar. Dom ringde just och frågade vad vi gjort i dag. Eftersom jag inte ville berätta sanningen, vände jag snabbt samtalet och frågade istället vad dom hade gjort. Dom hade åkt stjärtlapp och tittat på film och läst och ätit både lunch och middag (det lyckas vi inte alltid med här i radhuset när vi har långledigt) och skulle nu äta upp sitt godis. Dom var med andra ord hemskt nöjda med sin lilla semester.

Jag har ringt runt och försökt planera nyårsmaten, men vi verkar ha svårt att bestämma oss. Hummer, oxfilé, meze? Själv är jag för plockmat. Jag får ju inte plats med så mycket och gillar bäst när jag får plocka lite av det jag helst vill ha. En utav fördelarna med att vara opererad: jag behöver inte äta det jag inte vill ha. Jag har den perfekta ursäkten att bara ta det gottaste. Hur som helst så kommer det att bli en trevlig nyårsafton och mätta blir vi garanterat.

Annandagen, eller en annan dag?

2009-12-26T10:05:00.001+01:00

I går var det kollektiv jul-koma i radhuset. Barnen sprang runt i pyjamas och nya morgonrockar hela dagen. I stället för mat åts det kakor och godis. Jag åkte och handlade i mysbyxor med gårdagens smink på kinderna, á la Alice Cooper. Julklappstester gjordes med en ständig bakgrundsmatta av familjefilmer producerade i det stora landet i väster. Det kändes mycket symboliskt att under tiden allt detta pågick i radhuset, smälte vårt vackra julvinterland bort. Kvar finns nu, den mer traditionella, sörjan.

I dag är det dock en annan dag och vi går in i julfirandets andra akt. Vi ska till B:s föräldrar för att äta mer julmat och öppna fler klappar. Efter festligheterna lämnar vi barnen hos mina föräldrar. Där stannar dom till på tisdag. Det kommer bli tyst och tomt och ganska skönt..

Under tiden jobbar vi och samlar vi krafter till nyårsfirandet, som även det går av stapeln här i radhuset. Vi blir tre familjer och alla ska sova över. Antingen måste vi vara beredda att ge gästerna så pass mycket att dricka att dom inte bryr sig om dom sover på golvet, eller så får vi investera i den där bäddsoffan vi inte tyckt oss haft råd med. Det blir troligen billigare att köpa sprit än soffa. Det är trots allt trötta föräldrar vi har att göra med, så det lär inte krävas några större mängder alkohol för att få våra lutande golv att se inbjudande ut.

Jag ser fram emot nyår. Om vi har tur så tar vår vän, den framgångsrika mäklaren, med sig lite äkta champange hon fått av kunder men inte har vett att uppskatta.

Det ser ut att kunna bli ett riktigt trevligt nyårsfirande som en passande start till, vad jag tror och hoppas, kommer bli ett bra 2010.

Dags att skotta?

2009-12-20T11:07:00.001+01:00

Dags för kalas!

2009-12-06T13:46:00.001+01:00

Ingen jul i år?

2009-12-02T18:45:00.000+01:00

Jag har bott i detta land i 38 år. Varför kan jag inte vänja mig? Jag blir lika skakad varje gång kylan kommer. Vad hade jag väntat mig? Visserligen har vi förstört miljön så att det bli något varmare för varje år som går, men jag har svårt att tro att Sverige kommer få medelhavsklimat någon gång under min livstid.
"Oj! Det är kallt! Var är alla fleecetröjor, mössor, vantar, halsdukar?
Mäh, det är ju frost på bilrutorna! Det hade jag inte räknat med när jag lugnt satt och drack mitt morgonkaffe. Nu kommer det inte finnas en enda parkeringsplats kvar i hela j-a Väsby när jag kommer fram."
Man kan undra hur många år det tar innan jag lär mig?

Jag är en dålig mor. Jag vet att det är något man bara säger för att andra ska säga att "så farligt är det väl inte". Men jag ÄR en dålig mor. I går var det den första december och jag hade inte haft en tanke på att införskaffa någon julkalender. Efter förra årets paket-kalender-fiasko hade jag bestämt mig för en chokladkalender per barn. Choklad är alltid kul och bitarna är lika stora och det borde rimligtvis inte finnas något att bråka om om man har varsin chokladkalender. Tv-kalender kommer jag aldrig mer att köpa. När jag var liten var det något spännande att få öppna en lucka i en bit kartong för att hitta en bild. Mina barn har nintendo, playstation och dator. Dom hajjar inte riktigt grejjen med att öppna en lucka för att (oj oj oj vad spännande) se vad någon bestämt sig för att rita där. Men dom hajjar grejjen med choklad. Det har dom verkligen greppat. Gissa hur mycket jag fick skämmas i går när jag glömt införskaffa kalendrar? För att göra saken något värre har jag haft bort adventsljusstaken (den man har levande ljus i) i flytten. Filoran konstaterade dystert att det nog inte skulle bli någon jul över huvudtaget. Jag hade berövat henne tron på julen.
Det måste väl ändå vara själva definitionen på en dålig mor?
För att gottgöra allt hemskt jag utsatt mina barn för, jagade jag bort min trötthetshuvudvärk i bilen (som jag återigen fick skrapa) och meddelade glatt när jag kom fram till skolan att nu skulle vi minsann till centrum och köpa kalendrar! Vi åkte till ICA. Där var dom slut. Vi gick in på coop. Där var dom slut. När dom inte heller fanns på Pressbyrån började även jag tvivla på att det skulle bli någon jul detta år. Till slut hittade vi en liten godis-tobak-tidnings-klock-prydnads-affär som hade chokladkalendrar för 10 kr styck. Jag ville nästan krama den stackars mannen bakom disken. Jag gissar att han aldrig tidigare sett en medelålders kvinna bli så i gasen av chokladkalendrar. Det såg nästan ut som att han ville tala om för mig att chokladen i kalendrarna faktiskt inte var så himla god, egentligen.
När vi kom hem hittade jag även en annan adventsljusstake. Den är superful men jag har pressat ned fyra ljus i den och i kväll ska vi elda det första. Julen kommer även i år. Den blir bara några dagar försenad...

Årets julklapp?

2009-11-29T16:03:00.001+01:00

Anna Anka hyr en dvärg till jul. Hon påstår att det är för barnen, men jag undrar jag... Det verkar troligare att det är en julklapp till maken, för att få honom att känna sig lite mindre kort?
Undrar vem jag skulle hyra till mig själv i julklapp för att få mig själv att må lite bättre?

Förstaadventsfunderingar

2009-11-29T13:09:00.001+01:00

I dag är en sådan där dag då jag konstaterar att mycket hinner hända under ett år. För ett år sedan mådde jag skit. Jag var fetare än någonsin och deprimerad, utan att ens förstå det. Vi bodde i en lägenhet 5 våningar över marken och trodde att vi skulle bli kvar där.
I dag har jag tappat 19 kg sedan dess. Jag mår bra och vi bor på marken i vårt alldeles egna (eller bankens om man ska vara petig men det tycker jag bara är trist) 70-tals palats.

Jag mår så bra efter operationen. Jag kan äta nästan vad jag vill och jag känner en frihet i förhållande till maten som jag aldrig känt i vuxen ålder. Jag har kontroll utan att kämpa. Jag avskyr mig själv lite mindre för varje vecka som går. Sedan operationsdagen har jag nu gått ner 13.3 kg.

Jag tog tidigt beslutet att vara öppen med min operation. Jag har så länge skämts så mycket för mig själv och min kropp att jag kände att det var viktig för mig att våga vara ärlig och prata om det jag går igenom. Det har jag inte ångrat. Jag har fått uteslutande positiva reaktioner och värme och stöd från personer jag inte alls förväntat mig det av. Jag har även fått ta del av människors berättelser om sin egen, eller någon närståendes, viktkamp. Många har någon som dom önskar vågade ta steget till operation och jag får många frågor om hur det fungerar och hur det känns.

Jag ha även återfått kontakten med en underbart bitchig piraya (ja, jag menar dig!) jag hade så roligt med på komvux för många år sedan.

Nu ska jag sluta dravla här och se till att få upp stjärnorna och stakarna innan familjen kommer hem!

Test

2009-11-27T17:09:00.000+01:00

Varför kan jag inte få bild och text i samma inlägg från telefonen?

Skickat från min iPhone

Fredagsmys

2009-11-27T17:05:00.000+01:00

Är jag redo?

2009-11-11T22:03:00.000+01:00

Det är ju nu det börjar, egentligen. Livet som opad. Det är nu jag ska klara min vardag och mitt matintag i skarp läge. Jag är orolig att orken ska tryta. Att jag inte har någon uthållighet längre. Det är väl något jag får låta ta lite tid, antar jag.
I morgon är det hard-core på jobbet. Ett LVM. Jag har bara gjort det en gång tidigare men jag får hjälp av en superkompetent kollega, så det kommer att gå bra. Men det kommer att bli intensivt. Det är mycket som ska skrivas och det är viktigt att det blir rätt. Men, det är samtidigt kul och utmanade. Jag hoppas att jag orkar, bara.
Dags att börja träna, tror jag. Jag behöver jobba upp lite kondis efter min månad av konvalecens.

Verkligheten kommer krypande

2009-11-10T13:40:00.000+01:00

På torsdag börjar jag jobba igen. Jag var sjukskriven veckan ut, men det är lite krisigt på jobbet och jag känner mig pigg nog att gå tillbaks ett par dagar tidigare. Dessutom kan det vara en bra mjukstart med två-dagarsvecka.
Jag äter nu mer eller mindre normalt. Att purea maten har jag i princip hoppat över och det går bra. Jag är dock väldigt noga med att tugga ordentligt. Den första finn-chrispen smakade himelskt.
Det känns bra att veta att jag klarar att äta nu när jag ska tillbaks till jobbet. Det blir till att ladda med rejält med mat att ta med.
Nu är jag lite bekymrad över att inte ha fått någon vaccination. Jag väntade, därför att jag tänkte att det var dumt att vaccinera mig när jag var nyopad, och nu verkar det inte finnas en enda lite dos kvar åt mig. Jag funderar på att ringa vårdcentralen och kolla om dom kan spara en dos till mig eftersom jag tillhör en riskgrupp.
I morse släpade jag mig upp tillsammans med övriga familjen. Ett försök att återfå normal dygnsrytm. Jag märker dock att jag har ett mycker större sömnbehov än normalt. Jag antar att det är kroppen som behöver vila för att kunna läka ordentligt.
10,6 kg har jag nu gått ned. Det är helt fantastiskt skönt! Jag rör mig lättare och jeansen som jag tidigare knappt kunde knäppa är nu sköna i midjan som mysbyxor. Trist att jag ärvt min mammas platt-rumpa. Allt glider neeeeeer.
Jag har även märkt att jag inte längre behöver kränga av mig bilen när jag ska kliva ur. Härligt!

En nytvättad mp3.

2009-11-10T11:54:00.002+01:00

Jag känner en kille som bittert kommer ångra att han inte kollade igenom fickorna på byxorna innan han slängde dom i tvätten. Samma kille kommer även se till att hans ömma moder ångrar att ínte HON gick igenom hans fickor innan hon slängde byxorna i tvättmaskinen.

Bättre och bättre....

2009-11-08T17:04:00.000+01:00

Jag märker en enorm skillnad nu när jag gått över till mer fast föda.
I morse prövade jag att äta äggröra. Det gick bra och var underbart gott!
Jag har mycket mer energi nu och jag känner livsandarna återvända.
Nu går jag in i sista sjukskrivningsveckan och det är verkligen skönt att återfå lite energi.

Halleluja!

2009-11-07T13:57:00.000+01:00

Jag har just intagit en underbar måltid bestående av gaffelmosad ugnsbakad lax och potatismos. Jag stod inte ut med sopporna längre och bestämde mig för att börja pröva purekosten redan nu. Jag har hittills prövat: havregrynsgröt (där jag smulat grynen med fingrarna), barnmatsburk (det var så äckligt att jag rodnade av skam över att jag inte gjorde egen barnmat till barnen när det begav sig), mosad banan och så lax med mos. Det är underbart att få äta något som i alla fall påminner om riktig mat!
Jag är väldigt försiktig, men hittills har det gått bra.
Batteriet i vågen är slut, men jag har nog gått ner 10 kg nu. Byxorna hasar ner och jag inser att nya underkläder är ett måste. Häromdagen gled mormorstrosorna ner och la sig i en mycket obekväm hög i skrevet när jag gick på ICA. Inte liksom läge att börja gräva i jeansen i kön till kassan. Det skulle nog anses som ofint, till och med här i Vallentuna.
I dag är B och fiskar. För en gång skull låtsades jag tillräckligt intresserad för att fråga var någonstans. Tyvärr har jag glömt svaret. Han har i alla fall lovat att komma hem i kväll, och det räcker för mig.
Jag och barnen ska åka till Sollentuna och hämta Filorans bästis som ska sova över. Jag misstänker att kvällen kommer gå i fnittrandets tecken.

Living on the edge

2009-11-02T17:25:00.000+01:00

Jag har nu slutat sila sopporna jag mixar. Det går bra. Jag känner ingen skillnad i magen. Däremot känner jag skillnad så till vida att jag märker att jag får i mig mer näring. Jag är mättare och piggare och lite, lite mindre gnällig.
I dag har jag röjt här hemma, samtidigt som jag lyssnat på ett gäng sommarpratares pod-castsändningar. Har jag sagt att jag älskar min Iphone?

Fredagsmyyyyyyyyyyys

2009-10-30T09:22:00.000+01:00

Mitt fredagsmys kommer bestå av en utflykt med två av mina favoritbrudar,tillika arbetskamrater.
Jag hämtar upp dom vid lunch och sedan är det IKEA och gränslöst mycket skratt och skvaller som gäller resten av eftermiddagen. Jag ska köpa galgar och sådana där plastöverdrag till kläderna som ska hängas upp på kallvinden över vintern.
Jag har även lovat kidsen att försöka hitta några dräkter till morgondagens "bus eller godis".
Jag avskyr Halloween! Det en amerikansk helg som man importerat till Sverige för att få oss att handla mer skräp. Ändå håller jag god min när Filoran planerat med nya kompisarna om att klä ut sig och gå runt och ringa på dörrarna i grannskapet. Bäst att komma ihåg att bunkra upp med godis så man slipper hundbajs i brevlådan eller något annat trevligt.
Jag tar med mig drickyoghurt och hoppas på det bästa.

Två veckor senare

2009-10-29T14:18:00.001+01:00

Jaha. Nu har det gått två veckor sedan operationen. Kanske dags för en lägesrapport?
Att bara äta flytande kost var väldigt mycket jobbigare än jag förutsåg. Det är tur att jag har möjlighet att vara hemma och sjukskriven, annars hade det aldrig fungerat. Jag är inte hungrig men jag känner mig väldigt otillfredsställd och längtar efter att få äta riktig mat. Nu har jag klarat halva sopperioden och kan skönja en ljusning.

Jag har ingen smärta och jag mår hyfsat bra. Lite svårt är det att utföra sysslor som kräver att jag böjer mig ned till golvet, men annars går det mesta bra. Jag undviker ju tunga lyft, enl läkarens rekomendation.
Jag är ömsom supertrött, ömsom galet energisk. Det varierar från dag till dag.
Jag har svårt med tålamodet och känne ibland att jag bara vill vara för mig själv. Denna känsla är svår att förena med familjelivet. Den väcker dessutom en massa mamma-skuld, känslor som jag helst skulle slippa.
Jag har gått ned en hel del i vikt. 8 kg både syns och känns. Men samtidigt har jag ju så mycket kvar att gå ned att jag inte riktig kan känna mig glad. Det känns fortfarande som att vägen till någon slags normaltillstånd är utmattande lång.

På den positiva sidan kan nämnas att jag upptäckt att jag har en liten härlig hög med underbara vänner som stöttar och bryr sig.
B är underbar och ger mig all support han kan. Stackaren vågar nästan inte äta, för att jag inte ska bli sugen. I går fick jag säga till på skarpen för att han skulle äta upp blåbärspajen som jag bakade till kollegorna i måndags.

Jag nämde i något annat inlägg att jag har en hemsk andedräkt. Jag skämtar verkligen inte! Det måste vara någon reaktion i kroppen på viktminskningen eller kosten eller vad det nu är. Jag luktar så illa ut munnen att jag knappt står ut med mig själv. Tandborsten går varm och jag våga knappt prata med folk om jag inte är nyborstad. Jag hoppas verkligen att detta går över. Snart!

Köksträdgård

2009-10-28T14:36:00.000+01:00

Fick ett ryck

2009-10-28T14:07:00.000+01:00

I dag är det uppenbarligen en bra dag.
Min M har varit på lunchbesök. Det är så praktiskt att bjuda hem folk när dom tar med sig sin egen mat. Hon smutsade minimalt med disk. Bra så.
Själv festade jag till med en barnmatsburk utblandat med buljong. Mmmmm.....
Innan M kom tog jag ett rejält tag i Filorans rum. Där stor fyra bortglömda kartonger med småflickspryttlar. Jag tömde dem alla och fick en antydan till ordning i den gigantiska hyllan.
M hjälpte mig att bära upp en stor trasmatta på övervåningen. Nu ska jag dammsuga hos Filoran och rulla ut mattan.
Jag håller alla tummar och tår att det inte är mögelfläckar på den efter att den glömdes ute i somras...

M tror sig ha funnit orsaken till den äckliga lukten i vårt badrum - kattkiss. Hon, som är det närmaste expert man kan komma i ämnet kissande katter, tror att någon av våra raringar sätter sig och kissar ner i avloppet. Hm, skulle behöva en nanny-cam i badrummet...

skyldig?

Upp och ner - och ner

2009-10-28T10:27:00.000+01:00

Det går upp och ner och fram och tillbaks. Ena dagen är jag jättepigg och glad och känner mig stark som Herkules. Andra dagen mår jag skit, vill kräkas i soppskålen och känner mig liten som en mask.

Men, jag går ner i vikt! Oj oj oj, vad jag går ner. Redan 8 kg har jag tappat sedan dagen för operationen. Det känns i kroppen. Byxorna ramlar ner och BH:n åker upp (den gör nämligen det när den inte sitter åt tillräckligt). Redan nu märker jag hur mycket lättare jag har att röra mig. Inte lika tungt.
8 kg är 8 st mjölkpaket (om man inte har massa barn och köper stora 1,5 liters paketen, då är det lite mer än 5 paket).

En del säger att man som överviktig använder sin fetma för att hålla folk på avstånd. Nu behöver jag inte det längre. Jag har nämligen en andedräkt som slår knockout på vem som helst. Väldigt effektivt.

Första dumpen avklarad

2009-10-25T12:23:00.000+01:00

I går skulle jag för första gången lämna hemmets trygga härd för lite äventyr.
Fika hos fina Lisa och kalas för pappa som fyllt år. För att göra det enkelt hade jag köpt naturdiets färdiga smoothies, päron/kiwi.
För att göra en lång historia kort, och lite mindre äcklig, den var godare på vägen ned än på vägen upp. Ca tio minuter efter en halv smoothie började jag ana oråd... Efter en liten stund började jag svettas och fick riktiga kramper i magen. Jag satt på Lisas toa med en hink i knät i ca 10 minuter. Då ångrade jag lite att jag inte stannat hemma. Stackars Lisa vill nog aldrig mer bjuda hem mig på fika.
Sedan var det över och jag mådde prima igen!
Jag antar att jag kommer behöva ta mig igenom detta ett antal gånger i framtiden. Nu vet jag i alla fall hur det känns.

Bra dag i dag

2009-10-23T21:52:00.000+02:00

Gjorde egen grönsakssoppa i dag. Jag kan fortfarande skörda örter från min lilla låda ute på baksidan. Det gjorde liksom soppan ändå godare.
Jag får bara i mig mina egna soppor. Allt annat gör mig illamående.
Men jag ska inte bara gnälla. Det bara drygt en vecka sedan jag fick hela tarmsystemet omkopplat. Jag är uppe, jag är pigg och smärtfri. Det är något att vara tacksam för.
Jag börjar dessutom skönja svaga antydningar till kindben...

Lasagnesoppa

2009-10-22T09:22:00.000+02:00

Nu vet jag.
Man kan mixa lasagne till en soppa. Jag vet inte om jag vill gå så långt som att rekomendera det. Men man kan alltså, om man vill.

Det går nedåt..

2009-10-21T12:22:00.001+02:00

Jag vägde mig i onsdags, förra veckan, för att få en före-op-vikt. Nu ställde jag mig på vågen och konstaterar att jag är 5 kg lättare!
Jag har ett delmål som jag länge önskat kunna nå till jul. Det verkar nästan möjligt nu.
Här om dagen var det riktigt tungt. Jag var deppig och ångrade nästan operationen. Redan i går började det lätta lite. Jag tog en promenad och hämtade barnen på eftermiddagen och det gjorde underverk. Jag har ju knappt varit utomhus på en vecka.
Frisk luft och fri sikt är gott för sinnet. För att inte tala om kloka vänner som hittat den perfekta balansen mellan att lyssna och låta.
Jag har hemskt svårt för sopporna. Jag testar alla olika varianter, men bara tanken på soppa får mig lätt illamående. Men -one week down, three to go...
Nu ska jag plåga mig själv genom att göra världens godaste lasagne till familjen... Undrar om man kan köra lasagne i mixern?

Frukost

2009-10-20T09:33:00.001+02:00

GBP-style.

Inte någon bra dag

2009-10-19T22:23:00.000+02:00

I dag var en dålig dag. En låg dag. En dag jag kunde varit utan. Men nu var jag inte det. I morgon är det visst en annan dag..

dagens första mål avklarat

2009-10-19T08:50:00.002+02:00

Just nu känns varje mål mat som en utmaning. Jag vet att jag valt detta och att jag inte ska gnälla, men i dag är jag lite låg. Jag sov dåligt i natt. Vred och vände minst ett varv för mycket på varje tanke som landade i huvudet.

Jag har ringt till vår nya vårdcentral idag. Fick prata med en trevlig sjuksköterska. Efter att ha haft kontakt med Edsbergs Vårdcentral i många år blir jag förvånad varje gång en person anställd av Landstinget är trevlig mot mig. Dom kommer tycka att jag är en ovanligt tacksam patient...

Jag skulle också vilja avsluta varje inlägg med en variant av "hiss och diss" eller "najs och bajs" eller "flipp eller flopp". Problemet är att jag inte vet vad jag ska använda mig av för rubrik. Allt är ju liksom taget. Jag får fundera en stund.

Recept på ett gott flytande mellanmål

2009-10-18T13:07:00.003+02:00

Det är knappt jag hinner vila mellan måltiderna. Ingen dumpning än så länge, vilket är skönt. Jag bävar så smått och skjuter gärna upp det obehagliga så långt det är möjligt.

I dag fixade jag ett gott mellanmål:
mixa ca 0,75 dl frysta bär (jag använde hallon och blåbär) med ca 1 dl mjölk (jag fegar och tar laktosfri så här i början) och en knapp tsk vaniljsocker. Sila ner i en snygg kopp och ät med sked.
Smaken påminde mig lite om paj, faktiskt.

aj aj aj

2009-10-18T08:54:00.002+02:00

Note to self: sätt klockan i natt när det är dags för värktabletterna..

sällan har man varit så intressant

2009-10-17T21:59:00.004+02:00

Jag har nu givit mig själv en injektion i magen för första gången sedan jag kom hem. Det är en medicin jag ska ta i ca en vecka för att minska risken för blodpropp. Det är inte så dramatiskt; bara att suga tag i en magvalk och sticka. Detta spektakel följdes noga av barnen som tyckte att jag var ganska modig. Det tycker jag med..

Sju hål i magen och bloggen ändrar riktning...

2009-10-17T18:34:00.004+02:00

Man skulle kunna tro att jag blivit skjuten, men så är det lyckligtvis inte. Jag har sju hål i min mage efter att i torsdags gjort en GBP (gastric by pass). Jag har väntat på operationen sedan i januari och fick besked att det skulle ske 10 nov. I tisdags fick jag så ett samtal som gav mig chansen att få göra operationen tidigare. Jag tackade ja, och nu ligger jag här med sju hål i magen.
Jag fick komma hem i dag. Det är svårt att fatta hur snabbt man är uppe på benen efter att ha fått tarmsystemet omkopplat. Jag ska nu äta flytande föda i fyra veckor. Detta för att låta tarmarna få läka utan onödig påfrestning.
Innan jag bestämde mig för att göra operationen sökte jag mycket info på nätet. Jag hittade några bloggar, men inte särskilt många. Jag tänkte därför roa mig under min rehabilitering (och efter om det är kul) genom att skriva lite om hur jag upplever det att vara opererad och vad som händer med mig på denna resa.

Fredagkväll

2009-10-16T20:41:00.001+02:00

Denna fredagskväll tillbringar jag i kirurgavdelningens allrum. Vi
tittar på idol iklädda maxitrosor, stödstrumpor och droppslangar. I
morgon får jag åka hem!
Skickat från min iPhone

Fin kompis som kom till mig från ett gäng raringar på jobbet. Tack snälla, fina!

2009-10-16T10:17:00.000+02:00

Lång natt

2009-10-16T07:41:00.000+02:00

Vi var fyra nyopererade i samma sal. Ingen sov särskilt mycket. Det
var toabesök och ring på sköterskan mest hela natten. När man
äntligen somnat dundrade en sjuksköterska in "bara för att se så
alla mår bra". Jag trodde att det skulle vara vilsamt att ligga på
sjukhus...

Skickat från min iPhone

Inte helt avspänt

2009-10-15T07:31:00.001+02:00

oj oj oj

2009-10-13T20:12:00.002+02:00

I dag ringde en operationsplanerare från DS till mig på jobbet. Hon gav mig en timma på mig att besluta om jag ville ha en operationstid PÅ TORSDAG! Alltså, om två dagar! Denna operation innebär att jag är sjukskriven minst tre veckor. Jag överlade med min chef och mina kollegor, min sambo och vår logistikbackup. Alla tyckte att jag skulle tacka ja.
Sagt och gjort. Nu är jag superstressad och vet inte hur jag ska få ihop allt. Ja, ja. När jag ligger på operationsbordet är allt glömt och förlåtet...
Jag har inte ens hunnit börja nojja över det nya liv som ska börja. Lika bra det.

En blöt studsmatta

2009-10-11T09:58:00.002+02:00

Ännu ett i raden av våra dåliga samveten. En baksida i stort behov av höstomsorg. Men hela detta året kommer vi ge oss själva möjligheten att skylla på att vi är lägenhetsmänniskor från betongen som inte kan handskas med varken gräsmatta, utemöbler eller rabatter.

Det här går ju bra.

2009-10-11T09:56:00.000+02:00

Undrar om jag kan fixa bilder också?

Skickat från min iPhone

konstgjord andning...

2009-10-09T21:07:00.002+02:00

...i ett försök att hålla lilla bloggen vid liv? Men är det någon som läser? Kan ni inte skriva vilka ni är i en kommentar?
En tröttfredag med tecknad hyrfilm, takeaway thai, pizza till barnen och läsk.
Jag har varit lite upptagen med min nya kärlek de senaste dagarna. Jag har nämligen investerat i en Iphone och jag har sällan varit så till mig över en pryl! Man KAN inte ha tråkigt med en iphone. Nu ska jag bara lista ut hur jag ska göra för att blogga med den.
Nu: helg med städning, uppackning och 18-årskalas!

Vem äger problemet om en kjol är för kort?

2009-10-06T18:04:00.004+02:00

I dag fick en ung praktikant på jobbet veta att någon klagat på att hon hade för kort kjol. Denna person gick till chefen och påtalade att klädseln var olämplig. Någon besökare skulle ha klagat...
Jag blir så arg! Vi arbetar med vuxna människor. Om det skulle vara så att någon blir sexuellt upphetsad av en kort kjol på en söt tjej, vem äger det problemet? Är det verkligen tjejen med kjolen?
Ska vi kanske ta och kliva in i 2000-talet och kräva att män(iskor) tar ansvar för sina egna reaktioner, sexuella eller andra?
På nästa möte kommer jag att begära att få läsa vilka regler som gäller kring klädsel på min arbetsplats. Jag kommer vilja veta exakt hur många centimeter över knät en kjol får sluta, och vem som fattat det beslutet. Jag kommer även att undra om reglerna gäller även alla kärringar eller bara vackra unga kvinnor?

Dum dum dum dum dum

2009-10-05T20:10:00.002+02:00

Just nu är det inte många rätt jag har, om man frågar Filoran. Jag är DUM!!!!! Jag är jättedum på jättemånga sätt av jättemånga anledningar. Just i denna stund är jag jättedum för att hon trasslat in håret i sin hårsnodd.

ögongodis

2009-10-04T22:39:00.002+02:00

Jag såg De Tre Musketörerna igår på Stadsteatern. Undebart drag! En riktig må-bra-föreställning. Det gjorde heller inte ont i ögonen ett dugg att se Fares Fares som tatuerad rock-bad-boy i långt hår och lågt skurna byxor. Inte ont alls, faktiskt.

Jag är lättare än de flesta..

2009-10-04T20:15:00.003+02:00

Vilken tur att omgivningen inte fattade det, när det begav sig...

Några vänliga ord och lite smicker och jag gör vad som helst dammar av den gamla bloggen igen.

Jag står inför förändringar som jag inte har bestämt mig för om jag vill skriva så mycket om.
Återkommer när jag har bestämt mig.

I dag är jag extra glad att jag har dom vänner jag har...

Hon brås på mor sin

2009-08-15T16:50:00.002+02:00

Filoran har smygstartat på nya fritids denna vecka. Hon är en social tjej och har redan gjort en rad nya bekantskaper.
Dock finns det en tjej som hon tidigt bestämt sig för att inte släppa in på livet. Anledningen är, och det är här äpplet hamnar skrämmande nära modersträdet, att tjejen är glad och ler hela tiden!
Jag hade svårt att hålla mig för skratt när Filoran förklarade att hon inte tyckte illa om flickan men att det inte kunde vara normalt att vara så där glad hela tiden och att det blev tröttsamt i längden.
That´s my girl..

Skolbarn

2009-08-13T08:14:00.001+02:00

Naturbegåvning

2009-08-10T14:54:00.002+02:00

Är alla barn naturligt super-bäst på att reta sina syskon? Eller lär dom sig på någon hemlig kurs, dit vi föräldrar inte blev bjudna?
Här är ett av Lillemans bästa:
Om din storasyster grälar med sin mamma och får ett utbrott- modell grande, då kan det vara passande att för sig själv, som av en händelse, sjunga lite lagom högt på den gamla dängan "sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min..."
Stark reaktion utlovas.

I skapartagen

2009-08-04T18:02:00.001+02:00

Det blir bra.

2009-07-31T23:02:00.002+02:00

Flytten har varit tuff för hela familjen. Särskilt Filoran har tyckt att det har varit jobbigt att lämna allt som är känt och kärt för det som är främmande och skrämmande.
Hon börjar nu bli lite nervös för skolstarten som hägrar. Lilleman säger inte så mycket men jag vet att han funderar desto mer.
Oj, vad det svider i mammahjärtat när ens bästar inte känner sig riktigt trygga.

Ändå känner jag mig så säker på att det här blir bra. Jag känner det i hela kroppen.
Vi.bor.här.
Detta är vårt hem och här ska vi vara. Den känslan ger mig övertygelse att även barnen kommer att må bra här. Den övertygelsen gör mig lugn och glad.
Det.Blir.Bra.

Pippi

2009-07-31T14:21:00.001+02:00

Vi har haft samma band i bilen i fem år. Dags att byta?

Bosse blåöga

2009-07-28T10:13:00.000+02:00

På spaning efter den skata som flytt

Äventyr

2009-07-27T11:04:00.001+02:00

Radhuslivet har sina fördelar.

2009-07-26T15:59:00.001+02:00

Oklart vem som är stoltast. Jag tror att det är jag.

I dag åkte stödhjulen av.

2009-07-26T15:56:00.001+02:00

Snart är häcken borta!

2009-07-25T14:20:00.001+02:00

snart....

2009-07-23T07:31:00.002+02:00

Nu har jag två arbetsdagar kvar, innan semestern (den riktiga) börjar. Det ska bli underbart med 4 hela veckors ledighet. Först två veckor med hela familjen, sedan två veckor ensam med barnen. Det sista veckorna är jag föräldraledig för att skola in barnen i nya skolan så då räknar jag med lite tid för mig själv också.
I går var jag över hos trevliga grannen. Deras radhus är ju likadant som vårt och det var intressant att se olika lösningar man skulle kunna kopiera till vårt hus. Framför allt är en förvaring under trappen ett vinterprojekt att börja planera redan nu. Nu har jag varit mamma så länge att jag vet hur mycket förvaring som krävs för alla vantar, mössor och fleecejackor.
Frågan är bara vem som ska få äran att ta tag i detta projekt. Jag vet bara en sak; det blir inte jag.

Pärlor för svin.

2009-07-19T21:19:00.001+02:00

"jaha", var dotterns kommentar när hon fick dessa skönheter.